öken öken öken

Inte den aldra minsta tanke på något sexuellt, lustfyllt eller behagligt.
Jag lider, plågas och undrar om det är något alvarligt fel på mig.
Depression.

Porr som porr?

Jag är lite förvirrad nu igen. Men det är jag ju för det mesta med sex och allt man kan tänka och tycka om det.
Är det skillnad på porr och porr är? Är det? Vem bestämmer, vem avgör och framförallt vad tycker jag? Jag hittade detta, kravmarkt-porr och började fundera på om det kan tänkas finnas bra porr? Kan det? Eller kan det finns lika lite bra porr som det finns jämnställda feministiska eskorttjejer som det står om här?
Szofia skrev en bra blogg om det hela, eskorttjej/feminist, så där orkar jag inte skriva nått mer. Alltså eskorttjej och feminist rimmar illa. Porr och feminist rimmar illa. Kravmärkt porr och feminst rimmar...hur?
Och vad fan betyder kravmärkt porr?
Jo jag grubblar ju på det här Nettan skrev "att titta på sensuella filmer (man ser inga kön och det är ett soft ljus men ja, det är porr...)."
Är det porr? Sensuella filmer har jag inte förknippat med porr, förvisso har jag inga sett så jag kanske inte kan säga så mycket om den biten. Vad är en sensuell film? Exempel?

Just nu ser jag ser mitt ex (fan ta honom) framför sig med en film som visar kön, kön och kön och efter den bilden ser jag tjejer som gör något de inte vill (medvetet eller omedevetet, tvingad indirekt eller direkt) och sedan kommer det en bild om en industri som omsätter pengar (jag inte kan föreställa mig hur mycket) och där människor blir utnyttjade och förnedrade. Sedan ser jag en massa trasiga förstörda människor framför mig som lider ett jordiskt helvete, medan andra då runkar och njuter till denna bilden.
Finns det porr som inte är sådan? Finns det garantier?

Jag undrar, för visst fan fattar jag att jag behöver se/läsa/tänka om något så är slags normalt (normalt, inte som i vanligt förekommande utan som i inte skadar andra) upphetsande för att komma igång själv. Eller kommer mina tankar, mina ord att räcka för att tända mig?

What I Need

If I was twice the man I could be

I’d still be half of what you need

/NIN

Jag har försökt att bara låta tankarna vandra, se vad de finner för något som kan få mig att känna lust. Jag hade tänkt att det skulle komma något erotiskt i novellform där jag vet vad jag vill och vad som händer steg för steg, eller något likande. Men det som kommer i tankarna kan man nog mer lika det vid att jag bara kommer till en scen/akt, där en sak utspelar sig. Men jag vet inte riktigt vad för det ser jag inte för det är ganska luddigt alltihopa.
Det finns två olika första scener av olika slag, jag skall försöka beskriva dem fast jag helst vill gråta och hänge mig åt att tyckasyndommigsjälv känslan.
Jag kommer att börja med att skriva lite osammanhängande vad jag tänker på nu.
Man säger att man inte kan ha en partner som är tankeläsare. Att man måste berätta vad som tänder en och hur man vill ha det. Men jag vill fan ha en partner som är tankeläsare, som vet vad jag vill och det utan att jag vet vad jag vill. Så vill jag ha det, så är det. Och då tänker jag som så att erfarenhet och att tyda en annans kropp (dels för man känner sin egen, dels för att man har träffat många kroppar) är en slags ”tankeläsning”. Helt enkelt så handlar det inte om tankeläsning när jag skriver tankeläsning utan det handlar om erfarenhet, lyhördhet och självsäkerhet på den andras signaler. Det tänder mig i tanken. Någon som kan tända mig. Borde vara ganska enkelt egentligen väl?
Men är lyhördhet, ödmjukhet och ”självsäkerhet” baserad på porrfilmer så raseras nog allt när det kommer till verkligheten, att läsa en annan signaler i verkligheten är att lyssna, se och inte härma något agerat. Där det faktiskt är skillnad mellan njutningsfulla läten och stön av diverse mer eller mindre jobbiga akrobatiska övningar eller ett evigt pumpande så magsäcken vänder sig ut och in. Precis som det är skillnad på en fejkad orgasm och en riktig orgasm. Precis som det är skillnad på en naturlig njutningsfull (kåt) blick och en spelad.
Helt enkelt ser jag en man framför mig som vet denna skillnad som ser och känner och som förför mig. En man som njuter av att jag njuter och inte för att han vet att det leder till penetrering för att han njuter så. Fan det är nog så enkelt att jag vill nog bara ha någon som kan ge någon gång då och då och bara det. Ibland kommer jag att tänka på bdsm, dominans/undergivenhet delen, (det kommer jag att skriva mer om sedan). Men lite kort så fann jag bara att ”tända hjärnan och att planera, att läsa av att tänka, att förföra” bland människor som sagt sig ha bdsm som sin ”grej”. Jag hoppas att jag har fel i det men man vet ju aldrig. Min privata erfarenhet visar en verklighet jag inte trivs med så kanske är det jag tänder så ovanligt att det knappast finns?

Min första något otydliga scen är helt enkelt att bli förförd av en man som inte är förutsägbar men som ser på mig vad jag vill ha.
Vad jag vill ha? Vad jag vill ha, ja det är svårare, det är ju han som skall veta annars är det väl ingen mening med det hela?!

En bild säger...

En bild med text säger mer än allt annat, eller vad säger ni?

Jag är arg.
Jag tycker det är synd att jag inte tänder på kastering eller att vara sadistisk.
Synd.

Era tankar, mina tankar

Jag har förlorat mig så i vad som hänt mig att jag inte har mer än små, ytterst små, aningar om vad som tänder mig. Men de där små tankarna som tänder mig, de är så små, så korta och så flyktiga att jag inte hinner tyda vad det handlar om. Än mindre finns det något att greppa, att fantisera vidare om. Min fantasi finns där inte naturligt och spontant i mer än någon kort sekund (kanske inte bokstavligen talat) men fantasierna finns där inte tillräckligt länge för att hinna ge mig lust.
Lust att agera på lusten.
Är lust inget spontant? Något kommet från en själv? Har jag förstått det fel? Hur hittar jag rätt? behöver du annat än din egen hjärna för att tända?
Jag fick ett tips om att läsa erotiska berättelser. Men vart finner jag erotiska berättelser som är erotiska, inte porr? Finns de böcker (tipsa mig i sådana fall) eller skall jag försöka behöva bli lustfylld framför datorn?
Jag har tänkt att köpa Endast för kvinnor - En banbrytande handbok som hjälper dig att lära dig njuta av ditt sexliv och nå tillfredsställelse, om jag orkar slåss på bokrean. Kanske den kan hjälpa? Kanske kan jag läsa mig till lust?

Anonym skrev "Du kan ju inte få kärlek av den du lever med!!"
Först ville jag försvara. Försvara och säga att - Jo jag får visst kärlek.
Men nej, jag får eller fick ingen respekt och respekt måste ingå i kärlek. Han var oärlig och lögner är inte kärlek. Vad är det han ger mig? Vad är det han tar från mig?

Nettan skrev av erfarenhet "Kämpa på!!!"
Men hur, hur började du Nettan? Och din sambo, vad gör han när du inte vill/kan? Hur? Jag undrar så mycket hur?

En annan Anonym skrev "Fundera över vad som gör dig upphetsad, och försök att inte känna skam över det du känner. Börja smått och vänj dig vid att tänka på de sakerna. Tillåt dig sedan att bli upphetsad, men vänta med att "göra något åt saken" tills du känner dig mogen. Om du inte vet vad som gör dig upphetsad så sök själv upp saker som du tror kan ge resultat och känn efter. Jag tror att allt börjar i hjärnan och den man först måste övertyga är sig själv"
Jag tror det är sant. Precis så som allt från blogginlägg och forskare säger att sexuell lust, nästan all upphetsning sitter i hjärnan. Så jag måste få in lusten till hjärnan, till medvetna tankar.
Jag tror jag skall göra en överenskommelse med mig själv. Bara försöka tänka på saker som gör mig lustfylld, upphetsad så fort jag ligger i sängen och inte kan somna. Att alla tankar i sängen får handla om sex, lust, kåthet, fantasier, vackra människor, eller vad det nu blir. Det borde väl gå? Lite granna i alla fall?

RedAngel skriver "Så då var det mer oskyldiga steg, som att köpa sexiga underkläder, hon hade en stor spegel i sovrummet (läs titta på dig själv i underkläder, allt behöver inte vara rå naket) läsa lite erotiska berättelser...inte porr storys, utan för att bränna igång fantasin!Mycket tid gick åt att boosta hennes självförtroende...som låg under mattan vid det här laget!Så du är ju absolut inte ensam om helvetet, men det är nog få som vågar skriva om det!"
Orden har inte riktigt fastnat än. Jag har glömt, glömt att jag behöver känna mig sexig. Jag har agerat precis tvärtom - gjort mig så osexig som möjligt. Gömt mig och skylt mig och ännu värre, jag tror jag måste erkänna att jag har misshandlat min kropp, missunnat mig det bra och sunda som varje kropp och själ behöver.
Allt i en förhoppning om att oattraktiv kvinna inte lider av sexuella övergrepp.
Jag tror jag är gömd likt min lust, för jag är rädd. Rädd att mardrömmarna som är verklighet tar över mitt liv.

Så planen är en stund av letande efter lustfyllda tankar innan jag somnar.

www.rmichelson.com

Anonymous said...

"Fundera över vad som gör dig upphetsad, och försök att inte känna skam över det du känner. Börja smått och vänj dig vid att tänka på de sakerna. Tillåt dig sedan att bli upphetsad, men vänta med att "göra något åt saken" tills du känner dig mogen. Om du inte vet vad som gör dig upphetsad så sök själv upp saker som du tror kan ge resultat och känn efter. Jag tror att allt börjar i hjärnan och den man först måste övertyga är sig själv".

Ajaj, jag gör fel. Börjar med att göra saker åt saken innan jag vet grejen. Och känner skam innan jag ens agerar eller funderar.
Söka upp något? Jag vet inte riktigt vad jag skall söka. Eller jag har sökt så mycket men så fel. Jag tror det är fel i alla fall för att det inte finns. Eller så har jag sökt och funnit men sen kommer skulden och välter omkull allt och jag står där utan lust och tankar på vad, vad det är som fattas mig. Eller förtränger jag bara att kvinnor är vackrast, sexigast av allt för att det är enklast så?




Jag är en ärlig tjuv -jag snodde bilden.

Olust

Allt som finns är avsaknaden av lust.

Förvånad och Deprimerad

Jag känner mig deprimerad när jag läser andras bloggar om sex här på bloggtoppen. Jag får det inte att stämma. Jag får det inte till verklighet. Och skulle det vara verklighet, en spegling av vanliga människors sexuella liv så känns jag så ännu mer fel för då är jag ju fel. Och att känna sig fel, sexuellt fel och vara det, det är deprimerande. Jag är skitledsen för att jag inte fungerar som (påstådda) kvinnor i bloggar om sex.

Så här låter det i mina öron när jag läser andras bloggar om sex.
Självklart har alla som bloggar om sexlivet fantastiska älskare och äkta män/fruar som vet exakt vad den andra tänker och tycker. Sexlivet är alltså fullkomligt. Även om det är ett onenightstands, så är det perfekt. Och orgasmerna är "skakar i hela kroppen", och det av penetrering och analsex?!?
(Varför har jag inte lyckas hitta en enda av alla dessa "tillfredställare" (män och kvinnor)?
Mina vänner har heller inte hittat dem och överhuvudtaget har jag nog inte träffat någon irl som har haft likande upplevelser som "sexbloggarna".
Det upplevs en aningens misstänksamt för mig. Men tänk om, tänk om de där andra har det så bra, så skönt? Då missar jag ju något stort, något fint. Jag vill inte missa. Att missa gör mig mer deprimerad.
Men ändå vet jag inte vad det spelar för roll. Varför jag envisas med att bryr mig om hur andra har det? Om det är sant eller falskt det de skriver. Men på ett sätt känns det oerhört viktigt, så där livsviktigt att sanningen finns. Att jag och andra med för den delen vet vad som är sant eller inte. Att det är lika sant att det är orgasmfejk från början till slut i förhållanden som att det är att "det dryper fittsaft så lakarna blir blöta och sedan för jag in ett finger i hennes trånga fitta". För det är så det ofta låter, det är så andra beskriver sex. För mig passar inte drypandeblötfitta ihop med trångt, för mig är det inte sant. Blöt lika med öppen, och där med kåt och där med större än trång, i alla fall. Kan det var sant, blöt och trång för ett få in ett finger? Fast egentligen är det väl porr de beskriver? Porr som i agera för någon annans skull. Porr som i snedvridet och falskt.

En sak som förvånar mig är hur många, ja det verkar vara minst tusentals och återtusentals människor som sitter framför datorn och onanerar så fort en bild eller ordet kåt nämns. För själv tycker jag ju att det är jättebekvämt att bara sitta och skriva vid en dator.

Sex, media, jag ?!?

Har försökt finna litteratur antingen i bokform eller något här på nätet som kan vara till hjälp för mig. Jag hittar yttert lite. Och när jag finner så blir jag ledsen. Ledsen att jag har de problem jag har med sexuell lust.
Läste på netdoktor och blev alldeles nedstämd av detta "Sexuella känslor kommer inifrån och är en del av själva livet. Varken böner eller besvärjelser, kallduschar eller förmaningar kan ta bort de sexuella känslorna eller hindra dem från att komma till uttryck på ett eller annat sätt."
Endel av livet. Endel av livet någon tog ifrån mig. Endel av livet jag inte har. Finns det verkligen ett sätt för mig att uppleva dessa "sexuella känslor"? När jag är deppig som nu så tror jag att jag föralltid kommer att ha det just som jag har det nu.
En annan sak jag läste är "Vad och hur är kvinnans sexuella reaktioner? ...Brösten sväller, hos vissa kvinnor mer än hos andra. Bröstvårtorna kan bli spända och hårda."
Är det sant? Är det så för alla alltid? På riktigt? Verkligeheten?
I sådana fall har jag aldrig aldrig haft en sexuell reaktion ens, om inte frysa som fan räknas som en sexuell reaktion?!? Jag blir deprimerad som fan nu. Jag gräver ned mig och stämplar mig som för evigt sexuelldysfunktionell, det är enklast så.
Det måste vara något fel på mig, mer än vad som hänt. Jag har något som hindrar mina känslor "hindra dem från att komma till uttryck på ett eller annat sätt." Jag har något som stoppar totalt. Är jag inte livet?

Jag trodde inte jag skulle bli ledsen av att läsa informationssidor om sexualitet. Jag trodde det enbart var media, så som kvällstidningar som fick mig att känna mig extremt mindre värd för att jag inte är en kåt varelse som testar 10 olika nya sextips i veckan.
Ja media ja... Media förhåller jag mig skeptisk till men den påverkar. Den påverkar och gör mig ledsen. Och många gånger undrar jag det vanliga som media ofta försöker tala om i reportage efter reportag "vad är vanligt" eller "hur är svensken i sängkammaren egentligen" och "vad tänder folk på?" Media berättar för mig men det är så främmande för mig. Allt fint sexuellt är främmande, så jag kan knappt ana vad som är sanning eller bluff. Det görs många undersökningar och det skrivs mycket om sex och vad som är "vanligt" och en massa tips finns att tillgå för den med dalande lust, men inget riktat till mig. Jag försöker finna, finna något som berättar hur en sexuellt kränkt/utnyttjad/våldtagen människa finner lust igen. Jag finner inte den informationen. Eller för att låta lite fjortis "är det bara mig det är så här med?" För hur många är det inte som blir våldtagna, hur gör de, hur gör ni? Hur kommer ni förbi det? Hur gjorde jag så fel, så det gick så här långt? år av skuld och skam och ingen sexuell lust.

Mina vänner får vara min vägvisning om sanningar angående sexuallitet. Men precis allt vill jag inte tala om och jag tror inte ens de kan ge en hel bild eller rättvis bild till mig. Jag antar bara att alla har något de inte vill tala om, något de behåller för sig själva hur goda vänner man än är.
Antingen har jag en udda grupp vänner och bekanta eller så är media och även andras bloggar helbluff (eller så är det bara de som är udda). För jag har inte pratat med någon kvinnlig människa (förutom sexteraput och dylikt då) som inte tycker det här med sex, orgasmer, tillfredställelse, fantasier är svårt. Om inte omöjligt ibland. Trots alla kvällsblaskor och dess råd.
Så vad är vad? Vad är sant? Vad kan jag förlita mig på? D.v.s skall jag känna mig som ett megaufo eller bara lite annorlunda p.g.a. omständigheter?

Ojsan, all denna jämförelse jag håller på med nu kan nog heller inte vara så sund. Jag är ju jag med min historia, med mitt bagage och mina känsloupplevelser som inte går att jämföra med någon. Men ändå, jag måste börja någonstanns på något sätt. Jag börjar med att fråga andra. Jag börjar med att undra hur det är för dig? Jag börjar med att att ha många frågor för att försöka finna svar till mig själv. Svar som kanske ger mindre prestationsångest. Svar som kanske hjälper mig finna ett sätt att njuta av sex.


Här är en blogg som man får lämna komentarer i...jag söker det.

Funderingar

När är svårt. Jag får helt enkelt inte till det med mig själv.
Hur gör alla andra, om man inte vill dela sig själv med någon?
När finns tiden att vara ifred? När finns tiden då lusten finns?

Jag har tänkt att jag kanske behöver mer tid, mer mysigt. Mer levande ljus, mer musik. Mer stämmning runt omkring mig. Men det kräver också att jag är ostörd.

Jag tror inte det är bra om det blir fel så många fler gånger i vägen till att finna mitt sexuella jag. Blir det mer fel är jag rädd att jag ger upp. Ger upp att någonsinn kunna njuta sexuellt med mig själv eller andra. Jag vill hellst inte att det händer. Jag vill kunna känna lust och njuta. Jag vill verkligen och sörjer för att jag inte kan känna åtrå, så där spontant utan konstiga tankar som förstör.

Jag har en ledsen fundersam liten flicka inom mig i dag.

På egen hand

Rådet när sexlusten inte finns är att öva öva öva på sensualtetsövningar tillsammans med sin partner. Men hur man gör när man inte har en partner eller när partnern inte vill? Vad gör man då? Svaret måste ju bli att man övar på egen hand. Övar kroppsberöring på sig själv? Skall jag krama mig själv? Kela med mig själv? Det känns så fånigt. Det kanske är det också så länge man inte har problem och lider av att man inte har lust... Förr var det okey för mig att inte vilja, inte känna lust. Kanske är jag mediapåverkad som få men jag vill käna lust, eller så är det lust jag har börjat känna? Jag vet bara inte riktigt vad det är för känsla och hur jag skall uppmärksamma den. Men jag skall bara börja på något sätt. Vilket leder mig till frågorna när, var och hur?
När? När känns som att det inte finns. När är alltid något annat. När är alltid att något stör mig. När är när för dig? När är när vanligt?
Var? Hemma. Hemma och själv. Jag tror på sängen.
Hur? Jag började fundera på hur i fel ände tror jag. Jag beställde endel sexleksaker. Men nu så kom jag ju på att det inte är orgasmer jag skall jaga utan lust och sensualitet. Mer tankar och känslor, mindre batteridrivet eller annat robbotlikande. Så hur skall hur bli? Bara händer och smek, (kommer spontant fram nu när jag skiver), tror jag jag får börja med.


Det är en blandning av spännande och töntighetskänslor jag sitter med nu. Jag borde fan vart förbi det här. Jag borde veta vad som tänder mig och framförallt älska min kropp utan alla dessa skamkänslor

Lust

Jag har ingen sexuell lust.
Men jag har lust att ha lust.

Knullandet efter kärlek

Jag har lämnat min kropp till för många. Lämnat det som skall vara fint och gjort det till något smutsigt och skamfyllt. Jag jagade bara kärlek, ömhet och mest kanske efter någon som sa stopp. "Du behöver inte ge sex för att existera".
Det var mig själv jag letade efter men det visste jag inte då. Inte då jag träffade killar.

Endel killar blev jag förälskad i som jag träffade. Endel blev jag tillsammans med. Men jag har aldrig njutit av sex. Jag har alltid bara spelat eller tagit till droger, alkohol för att döva smärtan, ångesten. Jag kan få orgasm, jag kan få orgsam rent "mekaniskt" om han följer "min bruksanvisning". Själv har jag aldrig haft, vad jag minns, något onanibehov. En orgasm har aldrig kännt som något speciellt, bara som ett måste för hans skull. För det har vart viktigt att ge killarna självförtroende och tillfredställelse. Alltid. Så djävla sjukt. Jag tror nu att allt var ett test. Ett stort djävla test för att se om någon såg mig, och det var mig själv och mina känslor jag spelade med. Det är förnedrande och jag har sällan yttrat ett ord om något. Skamen och skulden har jag hållit fast vid som en kär vän. Jag har tryckt ned mig själv och vart så elak och kränkande. Så som jag aldrig skulle ha behandlat någon annan. Så som jag aldrig skulle dömt någon annan, så har jag dömt mig.

Jag har förmågan att älska kvar. Jag kan bli förälskad i vackra män, men så fort det börjar bli "nyktert sex" så blir jag onitresserad. Drar mig undan och får mer och mer flashbacks. Mår sämre och sämre.
Jag har dejtat många och jagat kärleken, förståelsen, kramen och orden "jag älskar dig och kommer att finnas här med dig och hjälpa dig till ett sunt sexliv". Han finns inte. Han har aldrig kommit. Inte ens i de förtäckta orden "jag älskar dig", har det aldrig funnits någon som hellst intresse av min njutning.
Det har funnits intresse i min njutning mellan benen, intresse i att jag skriker högt. Intresse i att jag ser ut att njuta. Intresse i att jag får en orgasm. Men det har aldrig funnits något intresse av att älska min kropp, älska mig från topp till tå och tända min hjärna.

En teraput fann det märkligt att min dåvarande partner inte har kännt, kännt att jag inte är med. Inte har sett att det sensuella, det kärleksfulla och det fina inte fanns där tillsammans med sex. Hon fann det märkligt att han inte saknade något. Jag visste inte att det fanns något att sakna, inte att det fanns beröring och kel. Nu finner jag det märkligt att ingen, ingen jag vart tillsammans med en längre eller kortare tid har saknat detta och påpekat detta. Eller i alla fall visat mig förspel, gos och sensualitet.

Jo det finns en, ett one night stands men som inte gick. Han sa något likande "det går inte, du vill ju inte". Jag blev så förälskad, så kär så förbannat äckligt plåster kär i honom. Han skrämmde jag i väg fort för jag var så fylld av beundran på så kort tid. Men jag kan inte glömma att en av många, bara en av många killar/män har brytt sig. Kännt och brytt sig att sex skall vara något mer än in och ut skrik och sprut och ett spel, även om det "bara" är one night stand på fyllan.
Det säger mig mycket om killar/män. Det säger mig att "det finns bara mellan benen för dem". De flesta uppfyller mina tankar om att sex bara är destruktivt och något för honom. Många "han" gör sensuellt gos till knulla. Att det är så ett sexliv ser ut, det är så det är. Det är så män är, det är det de vill ha.
Och även om det nu inte är det de vill ha, egentligen, så har de inget emot att uttnyttja ett tillfälle att stoppa in kuken för en utlösning i någon som inte är med på riktigt.

Ett liv med våldtäkter

Min oskuld blev jag övertalad, kort och gott tjatad till att "bli av med". Inte så märkvärt och det hade nog inte lämnat några direkta spår inom mig om det stannat där. Killen var i min ålder men en aningens kvinnoförnedrande och porrfilmsinsprierad.
Jag var blint förälskad, tror jag. Jag ställde upp på saker som inte gav mig något. Jag lärde mig spela med hjälp av veckorevyns reportage med sexråd och kvällspostens "fråga experten".
"Killen gillar att man ..."
"Killen tytcker om när man ..."
"Tillfredställ honsom så här..."
"Njut för det njuter han av..." D.v.s. kan du inte njuta så fekja (tolkat av ett barn för det var jag då).

"Kärleken" dumpade mig när all oskuldsfullhet var borta.

Minnet sviker mig, men strax därefter så levde jag ofrivilligt en lång tid i med en äldre äcklig idiot som inte ville lämna mig i fred.
Livet innebar misshandel, våldtäkt och övergrepp. Jag hade i alla fall fyllt, eller fyllde byxmyndig under den tiden.
Han var redan anmäld av minst två andra för sexuellt uttnyttjande och våldtäkt när han hittade mig. Jag har läst bland andra bloggare, främst sexmissbrukare att de ofta känner och vet "vem de skall ta". Min psykolog har berättat det samma. Skör ung flicka utan självförtroende är lätt att uttnyttja. Och människor som uttnyttjar är inte alltid den straka karismatriska människan, utan en ynklig ful liten skit som måste leta upp de redan utsatta sköra människorna.
En sådan skör utsatt människa var jag p.g.a. familjeförhållanden.
På något vis efter en runda hos polisen tog jag mig ur den skiten och flyttade bort ifrån staden vi båda bodde i.
Jag vill minnas jag var lättad och trodde mig må bra bara han var ute ur mitt liv. Så fel jag hade. Kroppen lagrade allt han gjorde även om jag själv inte minndes det. Jag har haft flasbacks i över 10 års tid.
Jag tror jag vet det mesta som har hänt nu, tror alla minnena har återvänt. Jag tror att jag kan hantera det ganska så bra. Men något som äcklar mig och alltid kastar mig tillbaks till helvetet är när jag ser människor som liknar honom. Korta, finniga och fula. Och hans kuk. Det var en liten äcklig slemig sak och han höll alltid på i evigheter. Jag tål inte små äckliga masklikande kukar.

Jag har försökt dejta killar som är av kortare model. Det går inte. Jag äcklas och flasbacksen tar över min hjärna helt. För att inte tala om när jag får syn deras sladdriga lilla kuk. Så äckligt. Så konstigt att det just är den bilden, synen av hans lilla skitna sak som får min mage att krampa.

Det är inte alltid någon i ens närhet som våldtar. Ibland är det någon helt okänd. Ibland är det han i busken. Fast han väntade inte på mig i busken. Han tog mig dit. Jag minns inget. Det är en total minneslucka förrutom innan och efter. Innan minns jag tydlig och efter minns jag ganska tydligt. Tillräckligt för att veta att jag mådde sämre än på länge. Egentligen kan jag inte veta att något har hänt. Men jag vet hur jag har reagerat var gång jag mött honom.
Jag är jätterädd för vad det är för bilder min kropp bevarar. Inte tror mig kunna hantera. Det gör mig livrädd, så klart. Men annars, annars är det inte så farligt. Minnesluckan räddar mig.
Dissociation.
Han kuk. Jag minns inte. Men jag vet vem han är på ett ungefär. Jag vet hur han ser ut. Typsikt den där anabolahunken på gymmet med en liten nätt blondin som han analknullar för att det är trängre och känns mer för honom.

Jag minns att vi tjejer i högstadiet ofta klottrade"tjejer har sex för att få kärlek och killar ger kärlek för att få sex" i våra skolböcker. Jag tror jag tog fasta på de orden.
Jag lärde mig knulla för kärlek. Kärlek jag aldrig fick.
Efter de som våldtog mig har jag enbart haft sex för att söka kärlek eller straffa mig själv eller kanske vara destruktiv för att döva andra svåra känslor inom mig.
När jag har träffat den där killen med äcklig djävla kuk så har jag bara hällt i mig sömnmedel för att "klara av det". Klara av att tillfredställa honom. Endel sökte jag inte ens kärlek hos, det var bara något jag kännde mig tvingad till. Kanske som en alkolist dricker den där flaskan fast han vet att det inte är bra, att det bara kommer kännas sämre i morgon, men det var inte ens något jag ville undertiden.

Jag har träffat många svin. Många äckliga som bara sett det sårbara och uttnyttjat det i mig. Jag har tyckt att jag lät dem, att det var mitt fel och jag bar skulden. Men jag var bara ett barn när det började. Jag vara bara en tonåring när det fortsätte. Jag har dömt mig själv hårt.

Sexuell

Homosexuell, bisexuell, hetrosexuell, asexuell och så jag då?