Ganska direkt när jag märkte att mitt liv började innehålla för stark ångest som var för stor för mig att hantera sökte jag hjälp. Jag visste vad jag ville ha för hjälp. Jag visste vad jag ville ha ut av den.
Det aldra först besöket var att rädda mitt liv. (Inte visste jag att han inte skulle slå ihjäl mig på riktigt, eller skulle han tillslut(?) jag vet inte.) Jag bad om hjälp men för tyst, bara med tankar, försökte jag be om hjälp med att ta kontakt med polisen.
Jag sökte också bekräftelse på vad som hänt mig, ”det vanliga” att det inte var mitt fel att det inte var så det skulle se ut och att panik och ångest inte var något jag skulle behöva leva med.
Men oavsett om jag skulle få hjälp med att kontakta polis och oavsett hjälp med någon slags bekräftelse så ville jag desperat få någon slags terapi för jag upplevde det nog som starkast att jag var sjuk och behövde hjälp att antingen slår han ihjäl mig eller så dör jag ändå för jag kommer inte ifrån på ett annat sätt. Jag tror det var det som ledde mig till BUP istället för något annat ställe eller person. ”Orkade inte leva så är det psykiskt, något kommet inifrån en själv” var nog min tanke.
Datum - 1 gången
..kommer till motagningen akut (BUP)
..har hela dagen trakasserat henne med olika hotelser och uttalanden.
.. detta oroar henne mycket.
..övermäktigt…
Pratar om det stora ansvaret att bo själv i hennes ålder…
Råder henne att berätta för sina föräldrar om situationen.
..vill inte att vi kontaktar hennes föräldrar.Det är en sida och det är en sida som gör så ont.
Varför tala om hur någon bor när den är hotad? Varför?
Om barn inte bor med sina föräldrar finns det inte en anledning till det då? Varför?
(Nej jag skriver inte för att ni skall svara, inte för att älta (det har jag redan haft år på mig att göra) jag skriver för att berätta).
Datum - Försökte igen
Pat berättar om bilder som vägrar försvinna. Det är bilder på sånt hon upplevde som barn. Det framkom att det rörde sig om sexuella saker av något slag.
Pat berättar också idag om otäcka händelser hon upplevt i tonåren med olika män.
Pat önskar gå i terapi för att bearbeta de där bilderna hon har i huvudet.
Undertecknad ifrågasätter lämpligheten med terapi.
Jag mådde sämre
och sämre.
Jag återkom till BUP ca 1 år senare bad vid ett flertal gånger om terapi eller någon att tala med.
Fick träffa en skötare.
Fick inte bearbeta det jag ville så jag skrev brev till dem istället.
Jag fann det i natt i min journalkopia.
Osammanhängande utdrag;Han var säkert minst 30år fet..
Det slutade med att jag fick springa…
Jag visaste inte vart jag var någonstans
Han våldtog mig
han var elak mot mig och det var jag som grät och bad om förlåtelse för att han hade blivit arg på mig för ingenting.
Han slog mig, höll mig kvar i hans lägenhet
för min egen skull, sa han till mig
Han förföljde mig stod och vänta på den vägen jag gick till skolan, hindrade mig att gå dit
Han börjar kyssa mig.
Jag säger att jag inte vill ha sex.
…jag försöker hitta mina kläder, hittar inte alla.
Ser honom på stan ibland. Vet inte om han känner igen mig.
Det känns som han skrattar åt mig.
Det här psykot till kille skulle jag kunna döda … och stå för det men något straff tar jag inte för hans skull, jag tar hellre mitt liv.
Datum - Inläggning
Inkommer med sänkt medvetande och misstänkt tabl-intag.
Ventrikelsköljes.
Hälsningar
Med jour
Kommer från Akutvården...
Tid psyk; pat har haft kortvarig kontakt med BUP-kliniken. Sökte själv då hon blev illa behandlad.
Droger; måttlig konsumtion av alkohol. ...och bla & bla, förnekar bruk av andra droger.
Övervakning; X-tillsyn insatt
Suiciderisk/bedömning; tveksam/svårbedömd
Datum - ?
Pat fortsätter att berätta om sig själv och man undrar förståss vilken mansbild hon har.Jag undrar mer över vad jag har för bild av vården som arbetar med barn. Jag har en aning om att den ser värre ut i dag. Och hur det var och är med min mansbild? Den är rättvis. När jag hatar, tycker illa och mår illa så går det ganska jämt ut över hela världen.