Är det bara jag?

"Om det är en bra kille så kan det inte vara en riktig våldtäkt".
/ Ur boken Flickan och skulden

Den här texten hör inte hemma i denna bloggen. Den här texten hade jag velat publicera med mitt namn då detta är "så mycket mig".
Men jag har stor lust att lägga ned den här bloggen i ren förskräckelse, i rent hat över hur många totala knäppgökar och andra vidrigt äckliga människor (och bara allmänt korkade, naiva, typer) det finns, (så lägger jag ned bloggen vet ni varför). Men "det kan inte bara vara jag som känner så här". Det kan inte bara vara jag, och jag fortsätter att skriva för er. Och jag forstätter att skriva som en motvikt som aldrig kommer märkas, men jag skriver ändå. Jag skriver fast du sitter med kuken framme och runkar för att du är störd som tänder och agerar på lusten som kommer över dig då du läser och hör om övergrepp och våldtäkter. Jag skriver ändå och föraktar dig mer än de som våldtog mig. Precis så äcklig och avskyvärd är du i mina ögon.

Är det bara jag som känner en sådan enorm vanmakt gentemot de flesta människors åsikter, tankar och handlingar? Det kan inte bara vara jag, eller?
Och om det bara är jag, vad spelar det för roll?
Jag skulle lika väl kunna ha lika rätt i min åsikt om andras åsikter, än vad flera miljoner andra skulle kunna ha rätt i sina åsikter om mig, (om vi antar att det finns ett rätt eller fel). Det behöver inte handla om hur många som tycker att något är rätt för att det skall vara och är rätt. Det kanske saknas en universell sanning, men jag har en sanning. Du har en sanning och oftast har du en sanning som stämmer mer överens med andras sanningar än vad jag har.

De flesta andra som både står mig nära och inte tycker att jag "tänker ovanligt konstigt/mycket/annorlunda/speciellt/svårt/o.s.v."
Jag i min tur tycker de flesta människor inte tänker alls, i alla fall inte om viktiga saker och tänker de så tänker de för det mesta så jävla puckat, att jag önskar att marken under deras fötter slukade dem i förskräckelse och avsky över att "sådana varelser med sådana tankar får vandra på denna jord".

Jag tror jag håller på att avancera till en manshatare. Jag vill det inte. Jag önskar det inte. Det borde inte ens vara så. Men det känns som jag har två val. Hata mig själv eller hata grunden till mitt mående.
Min psykolog, min omgivning tror att jag skulle må bättre av att tänka annorlunda. Jag bör helt enkelt blunda för skit som "alla andra gör" för att må bra själv för alla skulle bli galna om de såg världen för vad den är.
Så alternativt skulle jag kunna bli helt djävla hjärndöd, dvs inte hata, sluta tänka, sluta bry mig, sluta drömma om en förändrad värld, sluta hoppas, sluta tro att saker kan bli bättre, sluta tro att jag kan påverka, sluta tro att saker spelar någon roll. Sluta tänka.
Acceptera att det är skit och känn inget, bry dig inte. Hallå, jag behöver en hjärna som inte fungerar, kan jag få det tack?!?

Jag gör saker jag inte borde.
Bland annat så läser jag.
Bland annat så är jag inte känslokall, d.v.s. jag är påverkbar och tar åt mig.
Bland annat så kommer jag ihåg vad jag läser och att det har påverkat mig.
Dessutom så ser jag och till råga på allt så kommer jag ihåg vad jag ser.
Det är illa. Det är saker jag inte borde göra. För om jag bara kunde sluta upp med att läsa, se och bli påverkad så skulle mitt liv vara så mycket bättre.


Exempel för trögfattade eller nyfikna.

"– Jag skulle vilja låta bli, men jag orkar inte stå emot trycket, säger hon.
Konstnären Joanna Rytel ser inte rakning som ett val utan som ett tvång från samhället.Hon skulle vilja låta bli, hon har försökt att låta bli.
..
– Jag orkar inte möta trycket, jag pallar inte med att folk stirrar på mina håriga ben. Jag känner mig tvingad att raka mig, säger hon."
http://wwwb.aftonbladet.se/


"Jag har aldrig förstått vad det är ni feminister tycker är så orättvist i vårt land. Känner inte att det finns några begränsningar i min tillvaro. Ni kvinnor som tycker att ni inte kan utvecklas och ha ett bra liv i Sverige, berätta här vad det är som är fel. Jag kanske missat något i mitt liv."
http://debatt.passagen.se


"Feminister är ett sådant exempel. De vet nämligen inte vad de vill ha. De tror de vet men det vet de inte.
…
Problemet är bara att feminister inte menar det de säger. De vill inte ge kvinnan rätten över sin kropp. Feminister står gärna längst fram i demonstrationer om kvinnans rätt till sin kropp för att i nästa stund stå utanför plastikkirurgikliniker och häckla kvinnor som ska operera brösten. Hur ska dem ha det? Skulle kvinnan ha makt över sin egen kropp eller inte?
…
Feminismen vill begränsa sexualitetens utrymme i det offentliga rummet men helst ta bort den helt. Det kan handla om att förbjuda porr på hotellen under den falska förespeglingen att porr leder till ökad kvinnomisshandel men det kan också handla om att få människor (framförallt kvinnor) att sluta klä sig sexigt. Att framhäva kroppen är syndigt."
http://www.antifeminist.nu


I boken "Flickan och skulden" av Katarina Wennestam http://www.boksidan.net/ kan man läsa om Jonna (en vanlig tonårstjej som går på fest och dagen efter är hon våldtagen och utnyttjad).
"När Jonna vaknar upp i gryningen vett hon först inte vart hon är. Den första tanke som slår henne är att hon är naken. Nästa tanke är att hon inte har kvar något pubeshår mellan benen. Inget alls. Sängen är grisig. Lakanen är nerspydda, det stinker kiss och är fortfarande blött. Kladdigt också. Och där är blod. Men inga kläder. Men hon har på sig ett par skinnstövlar. De är inte hennes egna, utan någon måste ga satt på henne dem.
Smärtan är värst i rumpan, i analöppningen. Jonna vägrar tänka vidare."



"Peppa" skriver på forumet onanera.se den 9 december 2005 (Förövrigt ett forum jag aldrig mer kommer att titta in i för det var sjukt vad folk är helt djävla sjuka, oavsett om det klassas som störning eller inte med pedofili, djursex, övergrepp m.m. Hur fritt det än är att fantisera så är det ändå ett steg att skriva om det, ytterligare ett att skryta om det… kanske är hela stället en fejk…man kan ju hoppas.)
"Jag och en polare hade fest och den som var kvar till sist var en tjej i våran klass.Hon hade fått alldeles för mycket att dricka så hon tuppade av i min säng.

Polaren och jag var i ganska bra form, så vi bestämde att vi skulle ta oss en "tjuvkik" hur hon såg ut under trosorna. Hon sov som en stock och skulle inte märka något.

Så vi drog upp hennes klänning och lirkade ner trosorna så hennes fitta blottades för oss.

Hon hade en ganska stor fittbuske och det var då polaren fick sitt infall.
- Tänk om vi skulle ta och frisera fittbusken lite! sa han.

Sagt och gjort så kom en sax fram och polaren började klippa lite i håret. Det var tänkt att han bara skulle ansa lite, men till slut var det bara stubb kvar över hela könet.

-Oj, nu kanske vi gjort bort oss, sa jag.
-Tänk om hon anmäler oss för polisen!
-Äh, det tror jag inte hon gör.
-Det växer väl ut ganska snabbt, sa polaren.

Vi tog alla hårtofsar vi klippt bort och stoppade med dom i trosorna när vi drog upp dom.Kan kan undra hur hon skulle reagera när hon tog av sig trosorna och hela fittbusken låg kvar i trosorna. Det får vi nog aldrig reda på tänkte vi.

Vi träffade henne några dagar senare och hon skrattade åt vårt lilla skämt. Hon förstod naturligtvis att det var vi som gjort det, men hon verkade inte arg i alla fall.

-Det var ändå dags att göra något åt busken killar, men ni hade inte behövt tagit så mycket.
-Nu fick jag ju raka bort allt hår, för det var inte skönt med stubben som var kvar.

Jag fick sen se att hon tagit bort allt hår eftersom vi blev tillsammans den kvällen, och det blev lite sex mellan oss.

Sen dess är hon alltid helrakad."


"Porrfilmer driver fram nya normer
Det är vanligt att kvinnor är rakade över hela kroppen i porrfilmer. Trender som har sina rötter i den heterosexuella porrindustrin skapas nästan enbart för män, och den kvinnobild som presenteras i porrfilm är framställd för att passa porrkonsumenternas behov. Porrfilmers bilder av hur män och kvinnor ska se ut och bete sig skapar ideal som många ungdomar, och även äldre, försöker leva upp till. Därför har det blivit vanligare att ungdomar vill att kvinnor ska ha rakade underliv som en del av det sexuella spelet.
Det behöver inte alls vara något problematiskt med att man vill raka underlivet, utan det kan vara ett spännande experiment i en sexuell relation. Men det kan bli ett problem om unga tjejer tror att de måste raka underlivet för att vara attraktiva, eller om killar tror det. En sexuell relation som ska ge båda parter tillfredsställelse måste grundas i ömsesidig respekt och attraktion. Relationen kan annars på sikt bli något som bryter ner självförtroendet hos den som måste göra om sig för att duga."
http://www.infomedica.se


"Hej jo jag tänkte såtta på min dam i rumpan riktigt ordentligt. Men hon klagar på att det gör ont. Xylocain finns och det tänker jag testa men finns det några andra bedövnigsmedel som går bra? Och ja vi vet om alla risker så ni nejsäjare skriv någon annan stans"
http://debatt.passagen.se


"Jag är 13 och min kille är 18 för ca 2 månader sedan sa han att han ville filma mig när jag onanerade. Detta kände jag mig mycket olustig med...men jag gjorde det. Sedan har han bett mig att göra andra saker som ha en gurka i analen m.m. Håller han på att bli psykiskt störd? Det går rykten att han suttit i fängelse för våldtäkt. Om jag frågar honom blir han ibland agressiv...vad ska jag göra???"
http://ungdomar.se


"Varje timme våldtas en kvinna i Sverige, varje timme dygnet runt misshandlas tio kvinnor och varje vecka mördas en kvinna. Detta faktum borde uppröra varje man och få alla i Sverige att agera! "
http://www.hopp.org/


För fler exempel på hur världen är befolkad av idioter, förövare och offer, är det bara att öppna ögonen och se dig omkring. Fast så har jag ju hört att det inte är så sunt för det egna psyket att verkligen se världen. För hade alla gjort det hade många fler än jag mått mycket dåligt bara av att veta hur det är. Typ undantaget sociopater.

Tyvärr vågar jag inte tro att det finns så många människor där ute som sitter och skriver lögner för att reta andra, vilket hade vart bättre än sanningen. Så som vanligt tror jag att sanningen/verkligheten är hemskare än dikten.
Och om man utgår från att det mesta som skrivs är sant och om man sedan ser till hur många som läser detta och uppmuntrar eller bara gillar läget utan att knysta ett ord. Hur djävla många människor är det inte då som är helt djävla rubbade i huvudet, som låter allt det här bara fortsätta. Det här, det här att acceptera att förnedring och förtryck.
Vilka avtrubbade människor är det som låter det här vara kvar på deras forum, deras nät, deras servrar, deras nät? Lagen täcker inte upp, men vart finns moralen???
Vad fan är det med folket som bara accepterar? Vad fan är det med folket som tillslut är manipulerade och tror att de själva vill vara med på detta?
Är folk så korkade att de inte tror reklam finns för att det säljer? Är samma människor så korkade att de inte tror en industri större än reklam påverkar mer? (Porr/sex-industrin).

Är det bara jag? Är det bara jag som tycker mest varenda djävel är porrskadad? Antingen direkt via brukandet eller dessa tittare?
Är det bara jag som blir urförbannad och less på att sånt här?

Jävla äckliga idiot

Fan, jag hatar människor
jag tror jag lägger ner det här skriveriet.

Polisen, BUP och äckel

Polisen var okey. Polisen varken mer eller mindre än okey. De tog min anmälan. De var de som lyssnade för första gången när jag berättade "allt" som jag vart utsatt för. Jag skriver allt inom "" för att allt var inte intressant för polisen att veta. Så allt var inte att berätta precis allt. Allt var i stort sett att svar på frågor och allt var att mest göra det för sakens skull. Det hade gått för lång tid. Jag hade väntat för länge med en anmälan. Det gör ont. Det gör svinont.
Varför väntade jag så länge?
Varför?
Jag var rädd.
Jag var hotad.
Jag var för ung för att veta mina rättigheter.
Men jag väntade aldrig med att prata med BUP. Jag har läst journalerna nu i efterhand och jag förstår inte hur de kunde släppa all kontakt, allt ansvar för ett skrämt barn som berättar att hon är i behov av hjälp att överleva en våldsam man. Det står där, tydligt och klart i min journal att jag "patienten är förföljd av en våldsam hotfull man och att patienten får ringa oss om det är något" och att de inte tänker göra något eller ens boka en ny tid med mig. Den hjälpen fick jag av BUP.
Min slutsatts var att det var nog en helt vanlig normal situation jag befann mig i. Varför skulle jag vända mig till polisen då? Om en psykiatriker inte reagerade* (är det inte deras skyllighet att anmäla?) mer än skiva några ord i en journal, inte ens nämna att han behövde anmälas, att jag inte skulle behöva leva så, varför skulle då jag ett barn komma på den tanken att det är fel? Och hur skulle jag ha vågat? Jag var hotad och så rädd så rädd.
Jag skulle vilja söka upp den psykiatrikern, jag skulle bara vilja veta varför, varför lät hon mig gå ut från motagningen rakt in i våld och är av missär? Varför lät hon mig bara gå?`
Och polisen, när jag väl gick till polisen då var det för sent.
Jag kan inte förstå varför det inte ledde till något mer än en anmälan**. Jag kan inte förstå att de inte ens ville läsa eller ta emot brevet där äcklet skröt om två andra våldtäcker på mindre åringar som han kommit förbannat lindrigt undan. Jag kan inte förstå. Jag kan inte det. Även om det inte finns några som helst bevis på vad han gjort efter så lång tid så kunde de väl, de kunde väl i alla fall ha frågat "har du har du våldtagit och misshandlat en till tjej?". Vem vet, han kanske har upptäckt Gud och är frälst och hade erkänt sina synder på direkten? De fick hans namn, början av personnumret, det fanns hans brev, han var anmäld sedan innan av andra, det finns människor omkring mig som visste hur det var då ex. psykiatrikern eller i alla fall journalen som kunnat "vittna" för mig.
Av polisen fick jag ett brev att förundersökning inte påbörjas, eller något likande.
Men det är ok.
Men det är inte ok i fall det finns fler efter mig. Det är inte ok att tjejerna innan mig fick se han fri (fortsätta med vad han gjort mot dem). Det är inte ok.



* -Enligt 14 kap. 2 § femte stycket SekrL och 12 kap. 10 § SoL hindrar inte sekretessen att anmälan görs angående misstanke om brott enligt 3, 4 och 6 kap. BrB mot den som ej fyllt 18 år. Det är brott mot liv och hälsa, mot frihet och frid samt sexualbrotten.
-Enligt 14 kap. 2 § femte stycket SekrL och 12 kap. 10 § SoL hindrar vidare inte sekretessen att uppgift lämnas om misstanke om brott för vilket straffet är minst två år, t.ex. mord, dråp, våldtäkt, grovt rån, mordbrand och grovt narkotikabrott.
Socialstyrelsen


** -"Nedläggning av förundersökning Nedläggning av förundersökning beslutas av polis eller åklagare när det inte går att uppvisa tillräckligt bevismaterial om övergreppet eller vid tillfällen någon gärningsman inte kan pekas ut. Förundersökningen läggs ned även om kvinnan inte vill samarbeta, annars är det polisens skyldighet att utreda ett brott."



Och han jag bor med. Han som jag fortfarande ser varje dag. Han som säger att han älskar mig. Förr då han stöttade mig och var ärlig med sina avsikter, (trodde jag). Förr då han följde med mig till polisstationen när jag anmälde en porridiot som utnyttjat, våldtagit, slagit mig. Förr, jag visst, förr vill jag verkligen ha. Djävla idiot!
Han exet, som vart med då jag har börjat bearbetat vad som hänt mig. Han som loggade in på porrsajter och runkade till unga tjejer.
Samma dag.
Samma dag som jag berättade.
Samma dag som han följde med till polisen.
Samma dag som jag kände förtroende för honom och kunde prata.
Samma dag…samma dag för helvete.
Vilket kräk.

Jag mår illa. Det kunde vart jag som låg där exponerad för alla "frivilligt", det kunde vart jag om det hade funnits digitalkamera för x antal år sedan.
Fan vilket falskt äckligt stöd jag har haft. Min värld rasar en liten bit för varje dag. Det är svårt att hålla ihop alla trasiga bitar och bli påmind varje dag.

Och en djävla skitsak till.
Hans kommentar:
"De jag har tittat på räknas inte som barnpornografi och det är nog bara ett ytterst fåtal som gör det för de är tvingade".
Med barnporr menas medverkan i pornografisk produktion innan man fyllt 18 år.
Nej, han kan inte tänka sig att det finns tjejer under 18 år utan kläder på nätet och att han har runkat till bilder av dem. Han har helt missat att många yngre tjejer/barn har stora krafter som pushar på att de är sexiga, villiga objekt för den kåta mannen så de känner en uns av bekräftelse som ingen annan ger dem. Det finns inte alls ett stort antal män som lägger ut bilder på sitt ex. på sin tjejkompis, det finns inte alls män som hotar sina tjejer. Det finns inte alls, eller hur? Säg, hur fan kan man missat detta?
Världen är så fin så och särskilt på porrsajterna.

Passande

Och det är ju förbannat fint med porrfilmsreklam här.
Mycket passande.

Stop Rape

Expressen…tidningar…media…samhället…våldtagna…tolv år…vänta tre år på rättegång…
Jag klarar inte av att läsa eller höra allt om det som skrivs i media om de unga tjejerna som blir våldtagna, så jag kan inte helt säga att jag vet vad det handlar om när deras förövare går fria eller näst där intill. Jag tänker på dessa flickor och hoppas att de känner folkets stöd fast makten sviker. Jag hoppas de hittar det någonstans, stödet de har från så många.
Jag läste (boken, ni vet den där boken jag tjatat om – Bara för kvinnor) att det var viktigt, så avgörande hur man blev behandlad efteråt av familj, vänner och samhället för hur man skulle kunna komma vidare, hur man skulle kunna ha ett sexliv senare i livet. Det är så avgörande, det som händer efteråt. Jag hoppas, jag hoppas så mycket att de grejar det. Att det finns någon rättvisa, något hopp om framtiden. Att de flesta kommer vidare i livet, att de får ett bra stöd direkt efter en våldtäckt.

Jag har så många tankar, ord av värme att sänka till alla där ute som fått sitt liv förstört, en längre en kortare tid eller evighet p.g.a. av en eller flera jävla idioter.
Men alla värmande tankar dränks i hat och avsky. (Men egentligen bottnar det väl i en sorg).
Hat för att det är "vi" som inte bär skulden som får lida som får lida i tysthet som inte får någon att tala med, som inte får samhällets stöd, som inte får en bra start på vägen mot det vuxna (och sexuella livet). Hat för att behöva bära på en sådan hemsk hemlighet. Hemligheten, skulden gör det som redan hänt så många gånger svårare.
Avsky bara för att det finns män som våldtar, för att det händer, och händer om och om igen. Avsky för att han inte blir dömd.
Sorg för allt vad det förstör. Sorg för att sexuellövergrepp/våldtäkter är en skada på något som vi människor har ett primärt behov av. Trygghet, närhet, sexualitet.
Jag vill inte längre att mitt förflutna styr mitt nu. Men tänk, bara att skiva om något som sexualitet/sensualism på samma "sida" som våldtäkt känns förbannat fel. Det är ju två saker som absolut inte hör ihop. Ett ont ting, ett gott ting. Varandras motsatser men inte yin och yang där inte. Det känns fel fel fel att det har med varandra så strakt att göra.
Men hur gärna jag vill få det att inte höra ihop (inte handla om ex. samma kroppsdelar) så hör det ihop, för det är det onda har omintetgjort det goda.

Jag kan inte finna min sexlust om jag inte bearbetar det som skadade den.
Och tyvärr innebär det att kunna säga och skriva, erkänna för mig och för andra, jag blev våldtagen, sexuelltutnyttjad och jag vet att jag inte bar den aldra minsta skuld till det. Inte den aldra minsta skuld ligger på mig.
Men jag är ledsen.
Men jag är bitter.
Men jag är arg.
Men jag är besviken.


Jag har så mycket mer att skriva men det är för tungt just nu.
Nattens nyfunna länk är http://www.rapeis.org/

Jag är inte hetro...alls

Man kan se det som så att ett test och dess resultat på nätet inte säger en någonting, eller så säger det att man har vart på just den sidan och gjort ett test. Hur som helst så fick jag inte veta om jag inte var hetro, men det sa inget om jag var sexuell. Haha…







Det var Expressen som tyckte att jag inte är hetro och det är ju alltid bra att veta.

Love’s like suicide

Bless skriver och det är så vackert så jag måste klistra in det här. Jag blev så berörd.

"Hjärtat, det kommer, det kommer. Jag kan inte svara på hur eller när, men bara det faktum att du har börjat fundera kring den sexualitet är faktiskt ett stort steg. Och som jag förstår det har du gjort dig slut med den porrkonsumerande pojkvännen, ytterligare ett steg. Det är också bra. Var nu rädd om dig. Försök att förstå att du är värd kärlek, ömsinthet och sensualism i stora mängder, och det behöver alla innan sex, som är intimt och innuti. Kom ihåg att välja en vän och lekkamrat för kärlek som förstår att leka ömsint, varmt och sensibelt. Låt ingen som inte vill uppleva dig med full sensibilitet komma nära dig. Du är värd det vackraste och varmaste och det kommer."

"Hej igen, jag såg att du undrade om de sensuella männen finns. Hur många som helst, är mitt svar. Men det är svårt om man som du och jag har ett tungt negativt sexuellt bagage att släpa på, att ens se dem. När man ser på världen med sorg och svärta är det bara sorg och svärta man ser, och på så vis missat man det goda. Det som är glädjande är att i samma stund som det minsta lilla hopp börjar gro, ser man också världen annorlunda och lite ljusare, och vårdar man detta hopp och ljus kan ens blick på världen bli ljusare. Som en sommarnatt vid polcirkeln, när du har lyckliga stunder. Och även om det känns som en vinterdag vid polcirkeln nu, lev vidare allting ändrar sig alltid. Lycka till kära, kära vän. Lösningen finns."

Bilden är tagen här.

Och jag blir alldeles tårfylld och ledsen. Jag har en stund nu då jag tror att det inte finns någon för mig. Inte någon kärlek för mig. Det är svärta, nattsvart och ångest i en evig blandning.
Pojkvännen är inte pojkvän och det finns ett men. Men vi bor ihop och han vill men inte jag för han har sårat mig för mycket. Livet har sårat mig för mycket.

Varför vill jag bli kåt?

Jag funderar lite på att bara andra bloggare skall kunna kommentera vad jag skriver. Men jag gissar att det kommer bli väldigt lite kommenterat då. För jag skriver här trots allt på något sätt för att få kommentarer. Men ibland är det sårande eller mer eller mindre jobbigt att höra vad andra tänker, tycker. Det här är trots allt det känsligaste ämnet jag kan lämna ut om mig själv. Att jag har blivit våldtagen. Att jag har blivit utsatt för sexuella övergrepp och andra diverse kränkningar. Att jag har blivit förföljd och trakasserad. Detta är saker några har gjort mot mig. Med det berövade de mig min sexuella lust. I flera år har jag inte tyckt att det var något problem. Jag ville inte ha sex. Jag ville inte onanera. Jag ville inte få orgasm. Jag ville inte ha närhet. Jag ville inte ens ha någon kram.
Men nu vill jag detta jag nyss skrev. Jag vill känna kärlek, kroppslig kärlek. Jag vill kunna njuta och kanske bli upphetsad av bara en kyss. Jag vill känna mig som en kvinna, jag vill känna mig levande. Jag vill veta hur det är att njuta av sex.


Så du anonyma som skrev detta "Är det ett problem för dig? VILL du bli kåt? Varför inte låta det komma av sig självt istället för att söka, tror den stressen håller det du söker borta. Jag har inte ditt problem men sex ska inte vara allt i ens liv. Inte hälsosamt. Tycker JAG! =)" till dig vill jag säga att ja, det är ett stort problem för mig att jag upplever avsaknaden av lust som ett problem. Och eftersom jag upplever det så, så kan jag också göra något åt det. Därför vill jag kunna blir kåt. I X-antal år har jag inte brytt mig. I X-antal år har jag inte stressat. Därför tänker jag aktivt ta tag i detta som jag finner vara ett problem för mig. Dels vill jag ha barn. Dels vill jag kunna bli kåt och sexuellt stimulerad som "alla andra". Dels vill jag inte att de som förstörde så mycket för mig skall få ha ett sådant grepp om mig längre. Dels är jag bara en människa som vill utveckla mig och strävar efter förbättring där det går och bör finnas.


En dag vill jag kunna bli gravid och få ett barn. Aldra helst för att jag älskar en annan människa och vi har sex. En dag vill jag också kunna känna den närhet som fysisk närhet ger till en annan människa. Så jag känner att det är viktigt att känna mig sexuell.

Bilden fann jag här.

Snubblar och gör framsteg

Den här bloggen börjar handla om något helt annat än vad jag hade tänkt. Kan man byta namn på något vis? Känns som deprimerad, asexuell oälskad hade vart mer passande, mycket mer passande än sexuell. Jag är deppig och känner mig övertygad om att jag missar det väsentliga i livet. Kärlek, lust, passion, åtrå.
Istället upplever jag ångest, olust och tomhet.
Tänk om det aldrig finns kärlek för mig?
Hur skall det här gå? Det är slut och jag har nog aldrig upplevt (sexuell)kärlek. Jag störtgråter och undrar varför just jag, just precis jag får leva med den ena otrevligheten efter den andra.
Jag har liksom bestämt mig, nu ger jag upp hoppet. Hoppet om sant, fint och vackert.
Hoppet sviker mig så, så jag aldrig mer vill känna hopp. Jag har lust att bara vara bitter och tycka att det är hela världen det är fel på och mig är det minsann synd om.

Redangel skrev en undran - BTW...kollat på sexinspectors? på 4:an?? Va tycker du om det?
Jag tittar och jag lider. Jag tittar och jag hatar. Fan, sånt där borde väl varenda människa förstå, om inte så kunna ta reda på det genom, ja genom nått, vänner, böcker, men inte porr. Sånt där som sex och njutning för två.
Jag tycker porgamet Sex Inspectors är helt ok, kanske t.o.m. riktigt bra, men förbannat jobbigt. Det jag har sett har mest bara bekräftat vad jag känt. Och det jag kände var inget bra.

Jag är impotent

Jag känner att det är dags för en liten uppdatering fast inget nytt har hänt med mig sexuellt. Jag står kvar på samma plats som innan och undrar vad jag kan göra åt mitt sexliv.
Min äldre tanke om att försöka att låta tankarna vandra åt det erotiska hållet innan jag somnar, eller bara då vila finns att tillgå, har inte fungerat det minsta. Jag fastnar liksom i att det inte fungerar och där är jag sedan och snurrar runt i mer eller mindre destruktiva tankar. Jag har fått endel tips och råd här bland kommentarerna, ett att ta en paus eller nått. Det hade vart skönt att kunna sluta tänka, bara göra något annat och inte ha det där icke fungerande sexlivet hängandes över sig. Men fan vad jag tänker, tänker och tänker. Mest att jag inte vill förlora mer tid i att inte njuta. Jag vill uppleva vad jag tror de flesta andra har upplevt nu, nu nu.
Det måste väl ändå nästan vara både naturligt och sunt att vara desperat i frågan om att kunna njuta av sex med eller utan någon? Men förvisso kanske min "desperathet" stjälper mig, men knappats mer än vad inget och hemskheter gjort innan.

Jag köpte faktiskt boken - Endast för kvinnor av Jennifer Berman och Laura Berman på bokrean. Har inte läst långt men jag har läst tillräckligt långt för att börjat undersöka möjligheterna vad det finns för speciallisthjälp här i Sverige att få vid sexuella funktionsproblem. Jag tänker börja med att ringa min gynekolog och betsälla tid där för att undersöka vidare möjligheter. Men har även tittat runt hos olika landsting och det verkar helt klart finnas mer hjälp än vad jag visste att det fanns. Jag vill ha den hjälpen.

I boken, endast för kvinnor, så skilde man på rejält på fysiska och psykiska orsaker till nedsatt, avsaknad av lust/orgasm o.s.v. Jag vet med ganska stor säkerhet att jag har psykiska problem med den sexuella biten. Men jag vet i fan om det inte kan vara något fysiskt med i spelet också. Det brukar ju gå hand i hand det där. Dessutom så verkar inte min kropp reagera så mycket även då min hjärna har känt lust. För jo, de tillfällena har funnits då jag känt lust, men som jag skrev någon gång innan om kroppsliga reaktioner så hittade jag att man skulle svälla mycket, få styva bröstvårtor (det trodde jag var en myt att man alltid fick av kåthet) o.s.v.
Helt enkelt jag är nog impotent, fast den kvinnliga motsvarigheten då. Och mot just den biten finns det hjälp, fast för män då, för män är viktigare och deras lust är viktigare för de kan inte tränga in i någon utan lust, medan en kvinna kan ta emot någon utan lust.
FAN!
(Jo då jag håller på att bli riktig aggressiv över hur efter kvinnors problem får komma männens).
Så har jag fått lära mig att Viagra minsann hjälper kvinnor, men eftersom undersökningarna/studierna inte vart på samma "vilkor" som på männens så kom de så klart fram till att Viagra inte hjälper kvinnor i så stor grad. Viagra hjälper vid Lubrikationsproblem*, det är i princip det samma som att inte få stånd. Men men männen först eller nått eller vad då?

Så låt oss nu anta att jag har problem med kåthet i hjärnan, psykiskt. Men anta att det inte spelar någon som helst roll vad jag gör eller tänker, vad någon annan gör eller tänker för jag är typ impotent? Att få reda på det spelar stor roll för mig. Om sexuallitet är en rättighet så borde det gälla även mig. Nu skall jag ha hjälp och jag tänker inte bara låta mig avfärdas med att "det kommer när det kommer" eller "det sitter i hjärnan, här får du kbt eller terapi (som jag redan haft)".

Om man läser i Fass om Viagra så får man veta att som kvinna får man inte ta pillret. Fy fan vad arg jag vart när jag läste detta med Boken i bakhuvudet.
"Det verkar genom att underlätta för blodkärlen i din penis att vidga sig så att blodet kan flöda in när du är sexuellt stimulerad. Viagra underlättar endast att få en erektion om du är sexuellt stimulerad. Du ska inte ta Viagra om du inte har erektil dysfunktion. Om du är kvinna ska du inte använda Viagra."
Slidan innehåller blodkärl, precis som kuken, som behöver vidga sig, precis som kuken. Det behövs blodflöde i ett kvinnligt underliv och kvinnor kan ha problem med blodflödet där nere precis som män. Fatta!!??!!???



* "Lubrikation är ett naturligt smörjmedel, eller fukt, som kvinnokroppen producerar för att samlag skall kunna genomföras och vara sköna. Som sexuell reaktion är lubrikation tillsammans med klitoris erektion kvinnans motsvarighet till mannens stånd eller erektion. När man är sexuellt upphetsad ökar blodets genomströmning i hela bäckenbotten och även runt slidan. Slidväggarna får en reaktion som kan liknas vid kraftig svettning och det blir vått. Lubrikationen kommer mycket snabbt, inom någon minut. Mängden vätska som kommer genom slidväggarna kan variera. Skräck, oro och smärta är några faktorer som kan, men inte behöver, förhindra lubrikation. Det kan först vara vått i slidan för att helt snabbt omvändas till en känsla av torrhet. Även vätskebrist och brist på fett kan till viss mån minska slidans förmåga att bli våt."
Texten hittade jag här, där man kan läsa om sexualitet och funktionshinder.