07 mars 2006

Snubblar och gör framsteg

Den här bloggen börjar handla om något helt annat än vad jag hade tänkt. Kan man byta namn på något vis? Känns som deprimerad, asexuell oälskad hade vart mer passande, mycket mer passande än sexuell. Jag är deppig och känner mig övertygad om att jag missar det väsentliga i livet. Kärlek, lust, passion, åtrå.
Istället upplever jag ångest, olust och tomhet.
Tänk om det aldrig finns kärlek för mig?
Hur skall det här gå? Det är slut och jag har nog aldrig upplevt (sexuell)kärlek. Jag störtgråter och undrar varför just jag, just precis jag får leva med den ena otrevligheten efter den andra.
Jag har liksom bestämt mig, nu ger jag upp hoppet. Hoppet om sant, fint och vackert.
Hoppet sviker mig så, så jag aldrig mer vill känna hopp. Jag har lust att bara vara bitter och tycka att det är hela världen det är fel på och mig är det minsann synd om.

Redangel skrev en undran - BTW...kollat på sexinspectors? på 4:an?? Va tycker du om det?
Jag tittar och jag lider. Jag tittar och jag hatar. Fan, sånt där borde väl varenda människa förstå, om inte så kunna ta reda på det genom, ja genom nått, vänner, böcker, men inte porr. Sånt där som sex och njutning för två.
Jag tycker porgamet
Sex Inspectors är helt ok, kanske t.o.m. riktigt bra, men förbannat jobbigt. Det jag har sett har mest bara bekräftat vad jag känt. Och det jag kände var inget bra.

2 Comments:

Anonymous Anonym said...

Mat. När man är ledsen glömmer man lätt bort att äta. Ibland till och med att sova. Men det tar vi senare, just nu tänker jag på mat. Jag letar runt i dina skåp och hittar lite pasta, en burk krossade tomater, ett paket bacon och lite annat smått och gott och simsalabim så har jag rört ihop en pasta carbonara som jag dukar fram på köksbordet.

Jodå, du äter. Det är bra. Ska man orka tänka och kunna läka behöver man energi. Jag hittar min fleece som jag glömde sist jag var här. Om man inte sover ordentligt blir man lätt lite frusen, så jag hänger den över dina axlar och hoppas att den värmer.

När du ätit klart berättar jag för dig att jag finns här och att jag lyssnar på dig. Du kan berätta precis vad du vill. Men, säger jag, det är viktigt att du säger ifrån om du vill bli lämnad ifred. I så fall går jag min väg, trots att jag inte vill det.

Efteråt tar jag hand om disken och ser till att det ser snyggt ut i köket. Under tiden kan jag inte låta bli att gnola på någon sång som jag så ofta gör när händer får jobba.

Jag lämnar dig åt dina funderingar men lovar att komma tillbaka.

07 mars, 2006 20:59  
Blogger N said...

Han är snäll men jag kommer inte äta maten han serverar.
Men nog stämmer det alltid, jag varken äter eller sover något bra.
Det är helt enkelt väldigt illa.

10 mars, 2006 01:43  

Skicka en kommentar

<< Home