05 februari 2006

Sex, media, jag ?!?

Har försökt finna litteratur antingen i bokform eller något här på nätet som kan vara till hjälp för mig. Jag hittar yttert lite. Och när jag finner så blir jag ledsen. Ledsen att jag har de problem jag har med sexuell lust.
Läste på
netdoktor och blev alldeles nedstämd av detta "Sexuella känslor kommer inifrån och är en del av själva livet. Varken böner eller besvärjelser, kallduschar eller förmaningar kan ta bort de sexuella känslorna eller hindra dem från att komma till uttryck på ett eller annat sätt."
Endel av livet. Endel av livet någon tog ifrån mig. Endel av livet jag inte har. Finns det verkligen ett sätt för mig att uppleva dessa "sexuella känslor"? När jag är deppig som nu så tror jag att jag föralltid kommer att ha det just som jag har det nu.
En annan sak jag läste är "Vad och hur är kvinnans sexuella reaktioner? ...Brösten sväller, hos vissa kvinnor mer än hos andra. Bröstvårtorna kan bli spända och hårda."

Är det sant? Är det så för alla alltid? På riktigt? Verkligeheten?
I sådana fall har jag aldrig aldrig haft en sexuell reaktion ens, om inte frysa som fan räknas som en sexuell reaktion?!? Jag blir deprimerad som fan nu. Jag gräver ned mig och stämplar mig som för evigt sexuelldysfunktionell, det är enklast så.
Det måste vara något fel på mig, mer än vad som hänt. Jag har något som hindrar mina känslor "hindra dem från att komma till uttryck på ett eller annat sätt." Jag har något som stoppar totalt. Är jag inte livet?

Jag trodde inte jag skulle bli ledsen av att läsa informationssidor om sexualitet. Jag trodde det enbart var media, så som kvällstidningar som fick mig att känna mig extremt mindre värd för att jag inte är en kåt varelse som testar 10 olika nya sextips i veckan.
Ja media ja... Media förhåller jag mig skeptisk till men den påverkar. Den påverkar och gör mig ledsen. Och många gånger undrar jag det vanliga som media ofta försöker tala om i reportage efter reportag "vad är vanligt" eller "hur är svensken i sängkammaren egentligen" och "vad tänder folk på?" Media berättar för mig men det är så främmande för mig. Allt fint sexuellt är främmande, så jag kan knappt ana vad som är sanning eller bluff. Det görs många undersökningar och det skrivs mycket om sex och vad som är "vanligt" och en massa tips finns att tillgå för den med dalande lust, men inget riktat till mig. Jag försöker finna, finna något som berättar hur en sexuellt kränkt/utnyttjad/våldtagen människa finner lust igen. Jag finner inte den informationen. Eller för att låta lite fjortis "är det bara mig det är så här med?" För hur många är det inte som blir våldtagna, hur gör de, hur gör ni? Hur kommer ni förbi det? Hur gjorde jag så fel, så det gick så här långt? år av skuld och skam och ingen sexuell lust.


Mina vänner får vara min vägvisning om sanningar angående sexuallitet. Men precis allt vill jag inte tala om och jag tror inte ens de kan ge en hel bild eller rättvis bild till mig. Jag antar bara att alla har något de inte vill tala om, något de behåller för sig själva hur goda vänner man än är.
Antingen har jag en udda grupp vänner och bekanta eller så är media och även andras bloggar helbluff (eller så är det bara de som är udda). För jag har inte pratat med någon kvinnlig människa (förutom sexteraput och dylikt då) som inte tycker det här med sex, orgasmer, tillfredställelse, fantasier är svårt. Om inte omöjligt ibland. Trots alla kvällsblaskor och dess råd.
Så vad är vad? Vad är sant? Vad kan jag förlita mig på? D.v.s skall jag känna mig som ett megaufo eller bara lite annorlunda p.g.a. omständigheter?

Ojsan, all denna jämförelse jag håller på med nu kan nog heller inte vara så sund. Jag är ju jag med min historia, med mitt bagage och mina känsloupplevelser som inte går att jämföra med någon. Men ändå, jag måste börja någonstanns på något sätt. Jag börjar med att fråga andra. Jag börjar med att undra hur det är för dig? Jag börjar med att att ha många frågor för att försöka finna svar till mig själv. Svar som kanske ger mindre prestationsångest. Svar som kanske hjälper mig finna ett sätt att njuta av sex.


Här är en blogg som man får lämna komentarer i...jag söker det.


17 Comments:

Anonymous Anonym said...

Klart man måste ha kommentarer ibland - annars försvinner lusten att blogga. Eller snarare bränslet kanske.
Går det förresten att föra över det resonemanget på sex? Kan det vara så att man egentligen ska försöka komma förbi driften att bli "tillfredsställd" av sex/kommentarer, och i stället bara leva/blogga? Jag vet inte.

06 februari, 2006 09:08  
Blogger N said...

Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

06 februari, 2006 23:39  
Anonymous Anonym said...

Fundera över vad som gör dig upphetsad, och försök att inte känna skam över det du känner. Börja smått och vänj dig vid att tänka på de sakerna. Tillåt dig sedan att bli upphetsad, men vänta med att "göra något åt saken" tills du känner dig mogen.

Om du inte vet vad som gör dig upphetsad så sök själv upp saker som du tror kan ge resultat och känn efter.

Jag tror att allt börjar i hjärnan och den man först måste övertyga är sig själv

13 februari, 2006 19:05  
Blogger N said...

hej anonym, din komentar skall jag tänka mer på (viktigt) och skriver om det senare.
Tack för råd!

16 februari, 2006 01:26  
Anonymous Anonym said...

Vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig så här kommer det bara... För ca tio år sen så var jag tillsammans med min allra första kille (pojkvän) sexuellt. Det var ingen höjdare alls. Han misshandlade mig psykiskt, ibland även fysisk med men det värsta vara att han tvingade till sig sex även när jag sa nej. Detta ledde till att jag inte lärde känna min kropps egna (rätta) signaler och blev allmänt förvirrad till hur äkta lust ska kännas. Efter att han lämnat mig för en annan tjej som han var otrogen med så började jag skevt nog söka bekräftelse hos andra killar genom att låta dem ligga med mig, jag trodde ju att det var så man visade kärlek... detta ledde bara till mer problem. När jag för 7 år sen träffade min nuvarande sambo så vågade jag berätta för honom vad jag varit med om och han har stöttat mig något enormt och finns alltid där för mig. Dock har vi inte ens idag vad som kan anses vara "ett normalt sexliv". Jag har svårt för att ha vanliga samlag, slidan låser sig när han ska in i mig även om jag innan har varit jättesugen. Det kanske funkar med att ha ett vanligt samlag var 10:e gång vi "ligger med varandra" men vi ger inte upp...

Kämpa på!!!

16 februari, 2006 09:55  
Blogger N said...

Tack Nettan, dina ord är så mycket värda här och nu!!! Det gör ont att det finns fler drabbade, fått sexliv förstört för ett idiotäckel.
Jag skall kämpa, jag vet bara inte hur. Men jag skall ta reda på det!

En fråga bara, vad gör din sambo eller vad gör han inte? Jag behöver nog bara veta att det finns män som kan förstå, stödja. Men när han vill (och även du) och det inte går för dig, hur löser ni det?

Kram

17 februari, 2006 04:52  
Anonymous Anonym said...

Börjar frånaandra hållet.Läser allt från start.
Hur kan man känna igen sig?Utan historia.
men ändock denna tveksamhet. Fumlighet inföär den egna kroppen och dess njutning.
Jag har delat liv med min älskade i snart 7 år. han uppmuntrar. Tänder. >men först nu som jag själv ens förmått mig tanken på att vidröra. varför bär vi så många på denna skam?
Är den kömsbunden?Finns så månag svar. Så många analyser.
Jag vågar vara privat trots att jag haatr just det här ute. konstigt.
Jaghar aldrig kommit. en gång. Sedan hittade jag ett mod. På ett annat ställe.Långt ifrån. Min kära på andra änden.Då först. Utan blickar eller närhet. Där vågade jag.
En våg av känslor och mina tårar sprutade. En sådan fysisk sorg från ingenstans men så befrianade.
kanske vågar man lite i taget?

Kram!

13 augusti, 2006 01:48  
Anonymous Anonym said...

lät så fel när jag förklarade det.Förstod du?
Saken att bara våga tänka tanken. Att komma en bit på vägen. Där sker en förändring. En bit närmare den lust man söker och saknar.
någonting sådant försvann i mona ord.

13 augusti, 2006 01:58  
Blogger N said...

Hej R-M! Skammen kan jag inte förstå, jag hoppas för varje människa, kvinna(?) som skriver så kanske den går att minska. För var gång jag bara säger det, skriver det så minskar jag dess kraft. Jag hoppas den minskar för alla. Låta skammen tyna bort och blekna till inget. När skammen är borta, undertiden vi försöker mota dem ifrån oss, kan vi ta till oss lusten som du skriver - lite i taget. Jag tror så, hoppas så!

14 augusti, 2006 05:39  
Anonymous Anonym said...

Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

13 februari, 2007 21:12  
Anonymous Anonym said...

Hej! Det är lite deprimerande att läsa allt det här med våldtäkter och allt. Om än så finns det ju personer med goda avsikter som försöker trösta. Men jag tror bara inte att det här är rätt plats. Jag undrar.. kan nån be admin att ta ner den här bloggsidan? Den har ju dessutom varit inaktiv i över 3 år nu. Jag menar, vad är poängen?

03 februari, 2009 19:11  
Anonymous Anonym said...

Jag tror att vad Dan ville göra var att ge Nora en ny livsfilosofi. Han menade att alla erfarenheter på det stora hela kan över tid läkas och vändas till något gott. För varje erfarenhet lär oss något om oss själva, och då får vi en klarare bild av oss själva. Och när vi själva vet vilka vi innerst inne är, då vet vi också vem som passar oss bäst och då är vi redo för att möta den stora kärleken.

Det handlar om att känna sig själv väldigt bra. För när man känner igen sig själv så utstrålar man också vem man är innerst inne. Alltså är man inte "lost" längre. Och då kan ens stora kärlek också lättare skilja på en från mängden och hitta en för att man vet vem man är och utstrålar det.

Jag hoppas detta låter rimligt, det är lite filosofiskt men är meningen att förklara vad Dan menade och förhoppningsvis hjälpa Nora och andra personer som är "lost" att hitta sig själva och sin stora kärlek.

Det sexuella som Nora skriver om... Jag tror att det kommer komma tillbaka när hon väl hittat sin stora kärlek eller den hittat henne. Men för att hitta sin stora kärlek måste både en själv och ens stora kärlek veta vilka de själva är så att de kan utstråla det och sticka ut från mängden för varandra så att de också kan känna igen varandra...

Det är så jag fann min stora kärlek och hon fann mig. Det tog några år av väntan medan jag rannsakade mig själv, men när jag väl träffade henne så var det definitivt värt mödan! Och det sexuella är inget problem när man verkligen är kär på riktigt!!!

Dåliga saker kan vändas till det bättre :)

/Dan

04 februari, 2009 15:31  
Blogger N said...

Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

04 februari, 2009 17:56  
Anonymous Anonym said...

Sorry, en. Jag skrev något som jag tyckte verkade hur konstigt som helst för 2 år sedan. Enda gången jag gjort det och jag ber om ursäkt för det. Jag lade märke till det idag och formulerade om vad jag menade. Gick igenom en tuff period själv just då. I alla fall... Glöm det där jag skrev i första posten, skulle uppskatta om du kunde ta bort den. Är inte religiös så det lät helknäppt. Jag menar bara att det finns en kille/potentiell livspartner där ute som passar just dig som är som skapt för dig och söker en kvinna som just dig med dina egenskaper. Men han kan inte veta vem du är utan att du vet vem du verkligen är och visar det! Och det kanske du inte vet själv förrän du har lärt dig genom erfarenheter vilka dina egenskaper, styrkor och svagheter är genom att ha relationer med diverse killar. Men sen när du lärt dig om dig själv så vet du att den killens egenskaper som är din match är också de du söker. Det finns en match. Det kallas vanligtvist för en soul mate och sådana är ovanliga och man träffar dem vanligtvis när man minst anar det, oftast när man är i balans med sig själv och vet vem man är. Ibland kan man träffa dem innan tiden är inne och då kanske de inte har lärt sig tillräckligt om vilka de är för att ha de egenskaper som du söker hos en kille, eller så kan det vara så att du inte vet tillräckligt om vem du är för att ha de egenskaper som de söker och då klickar det inte mellan er just då. Och då fortsätter man att leta och göra så kallade misstag för att lära sig mer om sig själv tills dagen är mogen att träffas med sin soul mate igen då båda parter hittat sig själva och slagit sig till ro. Sådant brukar dock vanligtvis lösa sig av sig självt. Jag vet flera fall på det där det har löst sig efter långt sökande och många relationer och erfarenheter bland några av mina äldre polare som är sådär 37-38år och de är lyckligt gifta med familjer idag. Och alla erfarenheter behöver nödvändigtvis inte vara dåliga erfarenheter, men kanske nödvändiga för att lära sig om sig själv för att sedan kunna träffa ”den rätte”. Det är bara vägen man måste gå för att hitta den sanna kärleken… Jag vet inte om du har träffat honom idag ännu? Grattis om du har gjort det. Min poäng är i alla fall att när du verkligen är kär på riktigt och har träffat rätt så kommer den sexuella lusten inte vara några problem, även om du har minnen som du inte gillar så kommer då din partner få dig att känna dig så trygg att ni kan prata om vad som helst och det är så riktig kärlek ska vara! Man blir inte avtänd av ens partners defekter då om man är riktigt kär på riktigt, tvärtom! Då vet man att man hittat rätt! Flödande kommunikation och att man är älskad av sin partner för den man är innerst inne, älskad för alla sidor man har, är självklart också viktigt.

Vad är egentligen vitsen med att ha sex om man inte har det utav riktig kärlek??? Sex är något som är övergående på några minuter medan den riktiga kärleken varar en evighet. Och sex blir så mycket skönare om man har det utav riktig kärlek och det varar då också så väldigt mycket längre än bara några minuter. Det kan jag lova!

När du försöker få tillbaka den sexuella lusten genom att hamna i rätt stämning mentalt så kanske det inte alltid känns rätt i alla fall. Jag vet inte hur du fungerar, men jag fungerar på så vis att jag vill känna mig älskad på riktigt och ömt för den jag är innerst inne. Och jag vill också veta att jag älskar min partner för den hon är innerst inne. Jag vill känna ett mentalt band, ett samspel, att man kan kommunicera lätt med sin partner, en sådan trygghet för att kunna njuta av sex. Vissa killar funkar så också, det är inte bara ni tjejer som gör det. Mitt sista tips till dig om du vill kunna njuta av sex är faktiskt att hitta en kille som du kan njuta av att kommunicera med. För att om man kan kommunicera med den man älskar medan man har sex så känner man att man är i goda händer, är omtyckt och då blir det skönt för båda. Och jag hoppas att du också hittar den sanna riktiga kärleken en dag :) Du kommer nog förstå vad jag menar då.

Jag vet inte varför jag skrev på din blogg, bara trillade in och menade bara väl. Förlåt om du inte tyckte om det jag skrev. Du får gärna ta bort min första post, vore sjysst om du gjorde det så lovar jag att inte skriva igen. Hoppas allt är okej med dig och att det har löst sig. I varje fall så kommer det säkerligen att göra det. Ha d bra! Kram :)

/Dan

04 februari, 2009 23:59  
Anonymous Anonym said...

Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

08 februari, 2009 22:17  
Anonymous Anonym said...

Hej! Dan här igen. Jag såg att du tog bort mitt sista blogginlägg. Det var bra. Men vad jag bad dig om att göra var att ta bort ALLA blogginläggen på den här sidan med min underskrift "/Dan". Kan du göra det så vore jag tacksam. Tack och hej :)

/Dan

14 februari, 2009 04:07  
Anonymous Anonym said...

eller nej förresten. Det är bra. Du tog bort det inlägget jag helst ville att du skulle ta bort. Så det är okej. Låt de andra inläggen vara.

Hoppas att allt ordnar upp sig för dig med. Ha det bra! Hejdå och kram:)

/Dan

14 februari, 2009 04:11  

Skicka en kommentar

<< Home