Knullandet efter kärlek

Jag har lämnat min kropp till för många. Lämnat det som skall vara fint och gjort det till något smutsigt och skamfyllt. Jag jagade bara kärlek, ömhet och mest kanske efter någon som sa stopp. "Du behöver inte ge sex för att existera".
Det var mig själv jag letade efter men det visste jag inte då. Inte då jag träffade killar.

Endel killar blev jag förälskad i som jag träffade. Endel blev jag tillsammans med. Men jag har aldrig njutit av sex. Jag har alltid bara spelat eller tagit till droger, alkohol för att döva smärtan, ångesten. Jag kan få orgasm, jag kan få orgsam rent "mekaniskt" om han följer "min bruksanvisning". Själv har jag aldrig haft, vad jag minns, något onanibehov. En orgasm har aldrig kännt som något speciellt, bara som ett måste för hans skull. För det har vart viktigt att ge killarna självförtroende och tillfredställelse. Alltid. Så djävla sjukt. Jag tror nu att allt var ett test. Ett stort djävla test för att se om någon såg mig, och det var mig själv och mina känslor jag spelade med. Det är förnedrande och jag har sällan yttrat ett ord om något. Skamen och skulden har jag hållit fast vid som en kär vän. Jag har tryckt ned mig själv och vart så elak och kränkande. Så som jag aldrig skulle ha behandlat någon annan. Så som jag aldrig skulle dömt någon annan, så har jag dömt mig.

Jag har förmågan att älska kvar. Jag kan bli förälskad i vackra män, men så fort det börjar bli "nyktert sex" så blir jag onitresserad. Drar mig undan och får mer och mer flashbacks. Mår sämre och sämre.
Jag har dejtat många och jagat kärleken, förståelsen, kramen och orden "jag älskar dig och kommer att finnas här med dig och hjälpa dig till ett sunt sexliv". Han finns inte. Han har aldrig kommit. Inte ens i de förtäckta orden "jag älskar dig", har det aldrig funnits någon som hellst intresse av min njutning.
Det har funnits intresse i min njutning mellan benen, intresse i att jag skriker högt. Intresse i att jag ser ut att njuta. Intresse i att jag får en orgasm. Men det har aldrig funnits något intresse av att älska min kropp, älska mig från topp till tå och tända min hjärna.

En teraput fann det märkligt att min dåvarande partner inte har kännt, kännt att jag inte är med. Inte har sett att det sensuella, det kärleksfulla och det fina inte fanns där tillsammans med sex. Hon fann det märkligt att han inte saknade något. Jag visste inte att det fanns något att sakna, inte att det fanns beröring och kel. Nu finner jag det märkligt att ingen, ingen jag vart tillsammans med en längre eller kortare tid har saknat detta och påpekat detta. Eller i alla fall visat mig förspel, gos och sensualitet.

Jo det finns en, ett one night stands men som inte gick. Han sa något likande "det går inte, du vill ju inte". Jag blev så förälskad, så kär så förbannat äckligt plåster kär i honom. Han skrämmde jag i väg fort för jag var så fylld av beundran på så kort tid. Men jag kan inte glömma att en av många, bara en av många killar/män har brytt sig. Kännt och brytt sig att sex skall vara något mer än in och ut skrik och sprut och ett spel, även om det "bara" är one night stand på fyllan.
Det säger mig mycket om killar/män. Det säger mig att "det finns bara mellan benen för dem". De flesta uppfyller mina tankar om att sex bara är destruktivt och något för honom. Många "han" gör sensuellt gos till knulla. Att det är så ett sexliv ser ut, det är så det är. Det är så män är, det är det de vill ha.
Och även om det nu inte är det de vill ha, egentligen, så har de inget emot att uttnyttja ett tillfälle att stoppa in kuken för en utlösning i någon som inte är med på riktigt.