Jag skäms. Jag äcklas
Jag kan inte sova. De få minnesbilder jag har spelas upp i mitt huvud om och om igen. Jag äcklas, men får inte minnena att sluta spelas upp som en film i huvudet. Det är små fragment som återupprepas om och om igen, ibland dyker det upp en ny liten detalj som jag inte förstår men som äcklar. Jag undrar vad var det för person jag råkade ut för? Jag vet inte vem som uppfyller kriterierna för psykopati, gör han det? Räknas han som frisk? Vad var det för människa? Det är så sjukt, som en film. Som en riktigt äcklig film, utan någon som helst poäng mer än att vara äcklig. Men det är en del av mitt liv. Det är konstigt. Obegripligt. Jag mår illa.
Då försökte jag mest slippa undan honom så lindrigt som möjligt. Då tänkte jag aldrig att det var en mardröm som inte skulle sluta bara jag kom ifrån honom. Komma undan och ifrån levande och så smärtfritt som möjligt. Det var en lång process att komma undan honom som började med en gång och håller på ännu. I en extremt utsatt situation, då jag var utan skyddsnät och då jag befann mig i en kris började hans hot, förföljelse, manipulationer, våldsamheter och övergrepp. Det som jag ser som mitt största misstag är att jag blev rädd för hans hot, tog hoten på allvar. Det var hoten som styrde mig. När han utnyttjade min kropp kunde jag lika väl vart en docka. Det behövdes inga hot, inga våldsamheter för då var jag inte där. Då var jag i framtiden, på väg därifrån. Ja flydde flera ånger, fler gånger än jag kan minnas. Allt är flera gånger än vad jag kan minnas.
Han är konstig. Jag vill definiera honom. Kan vem som helst vara så? Vem är det som är så?
Vem skall jag akta mig för?
Jag skrev lite till men det fick jag radera (jag hade behövt skriva mera). Det är bara för äckligt och jag kan inte bli av med bilderna. Jag skäms. Jag äcklas. Det känns som det är jag förlorar, helt.
Då försökte jag mest slippa undan honom så lindrigt som möjligt. Då tänkte jag aldrig att det var en mardröm som inte skulle sluta bara jag kom ifrån honom. Komma undan och ifrån levande och så smärtfritt som möjligt. Det var en lång process att komma undan honom som började med en gång och håller på ännu. I en extremt utsatt situation, då jag var utan skyddsnät och då jag befann mig i en kris började hans hot, förföljelse, manipulationer, våldsamheter och övergrepp. Det som jag ser som mitt största misstag är att jag blev rädd för hans hot, tog hoten på allvar. Det var hoten som styrde mig. När han utnyttjade min kropp kunde jag lika väl vart en docka. Det behövdes inga hot, inga våldsamheter för då var jag inte där. Då var jag i framtiden, på väg därifrån. Ja flydde flera ånger, fler gånger än jag kan minnas. Allt är flera gånger än vad jag kan minnas.
Han är konstig. Jag vill definiera honom. Kan vem som helst vara så? Vem är det som är så?
Vem skall jag akta mig för?
Jag skrev lite till men det fick jag radera (jag hade behövt skriva mera). Det är bara för äckligt och jag kan inte bli av med bilderna. Jag skäms. Jag äcklas. Det känns som det är jag förlorar, helt.
posted by N at 2/11/2009
6 Comments:
Vet int vad säga, det finns lixom inget att direkt säga som gör elände bättre.
Jag fungerar så här. Om man frågar mig om någonting, vadsomhelst så reagerar jag reflexmässigt med att försöka svara.
Vissa gng stämmer det, och andra inte.
En sak jag bestämt mig för att medvetet inte förstå överhuvudtaget är våldtäkter, våld och tvång.
Jag tror det är så deprimerande att kanske upp till 80% anser att det är ok med våldtäkt, dom anser inte det är så farligt. Dom anser att det är tjejens ansvar. Kvinna = Måltavla för tvång.
Att det inte blir fler dömda? Hur skulle det kunna bli det? När polis, åklagare osv har en grundbild att det var tjejens fel för att hon var utomhus, det är enda skälet som behövs.
Om någon går på nån av tjejisarna i min släkt o familj så blir det inget besök till polis, det löser jag med ett par polare och en slö kniv....
Det går att förklara det mesta av allt det sjuka i samhället. Om man inte oroar sig att såra som känsliga psykopaterna och sociopaterna omkring oss då, som ska tas hand om med vantar.
Det är ju jobbig att läsa det du skriver, för mig, jag kan lätt relatera till må'endet då.
Hur som helst. Allt är inte elände då. Här får du en "Nalle" :) För dig så kanske det skulle vart lättare att veta vart man ska rikta frustration och annat om hela samhället inte var indelat i man vs kvinna. Utan individ och sociopat skräp man borde gasa till döds.
Vet inte om du vart någe klokare på det här förvirrande kommentaren då.
Hopps du mår bättre idag. Det var intressant å läsa lite hos dig.
Att förstå sig själv ger mer än att förstå psykfall.
Man blir inte av med bilderna, men man kan göra dem till ytterst små bitar av ens erfarenheter, istället för centrala upplevelser som formar ens gestalt. Det krävs mod, hjärta och att gå rakt igenom smärta.
Hjärta och mod har du och smärtan kan du lika gärna sluta irra runt i som att gå rak igenom.
Du klarar det utmärkt, vännen min.
Gå vidare.
Kram och syster-kärlek.
bless
mejlade dig, men mejlet kom inte fram.
b
Mirhepo - Tack! Det känns bra att veta att det finns andra där ute som förstår världen på likande sätt som mig.
Bless - Nu irrar jag bara runt runt, kanske har jag gjort det hela tiden och vid "klockan 12" är det bara ljust en kort stund..innan jag vandrar in i mörkret som varar resten av tiden...länge.
Min mail är samma, skickar till dig.
Du har inte irrat runt hela tiden, du kanske bara har slutat lita på din kompass. Det kan vara så att du glömt bort att lyfta blicken och ta ut riktning och gå ett steg i taget. Det är ingen fara. Du kan göra det igen, sätta livet i rullning och gå med i kraften. Du har ju redan satt liv till världen, så du har kraft och anledning nog.
KAnske kan du prova att försöka titta vart du ska klockan tolv, ta de steg du kan i ljuset och vila sedan till nästa dag. Tänk stort och ta små steg.
Kram.
bless
Ett sätt att bearbeta allt är att skriva ner det, inte för andras skull utan för din egen skull. Genom att du är anonym i din blogg behöver du inte oroa dig för att någon som du känner läser det. Så vräk ur all skit du går och bär på så kanske det känns lite bättre sen. (jag gör de ibland också)
Det finns hjälp att få för sånna här saker även om det inte är lätt. Men det tar tid att bearbeta och det är jobbigt.
Hoppas att det går bra för dig...håller tummarna och skickar dig en styrkekram
Skicka en kommentar
<< Home