22 september 2006

Han

Jag faller av honom jag svävar av honom jag finns jag lever jag är jag är tillsammans.

Jag finner mig själv mer och mer. Jag finner mig själv ju mer han finner mig ju mer jag finner honom. Vi finner varann i våra möten, möten som varar allt längre allt mer allt oftare. Men ju mer jag finner ju mer vet jag att jag inte alls vet vart jag är på väg. Bara att jag är - tillsammans.

Inte viste jag att det kunde kännas så mycket så känslosamt så alldeles vackert och skönt att vara så nära så tillsammans så intimt med någon, någon som honom. Att jag kunde finna mig upphetsad, så förbannat rasande längtandes efter någon, honom, på alla vis jag kommer på - allt -

Jag är omtumlad av andlig och fysisk närhet.

7 Comments:

Anonymous Anonym said...

! :)

22 september, 2006 20:24  
Anonymous Anonym said...

Glad glad glad!

23 september, 2006 00:09  
Blogger bless said...

Åh, hjärta och syster. Hurra!

Kram

23 september, 2006 08:28  
Anonymous Anonym said...

vad underbart vännen! Så glad för din skull.

23 september, 2006 19:28  
Blogger Det Mörka Hotet said...

"Jag finner mig själv ju mer han finner mig ju mer jag finner honom"...tror det handlar om att möta, dialog och respekt: KÄRLEK helt enkelt!

Samuel

24 september, 2006 08:14  
Anonymous Anonym said...

Så oerhört glad för din skull Nora, det låter fantastiskt, underbart, ljuvligt... så som kärleken kan vara, skall vara när man hittat rätt. Stora kramar Fröken

25 september, 2006 18:20  
Blogger N said...

Ler och är glad över att ni hänger kvar även i medgångar!
Tack alla ni underbara!!! :-)

26 september, 2006 01:38  

Skicka en kommentar

<< Home