.•°*°• Förälskad •°*°•.

Vad för ord jag än finner så kan de inte beskriva vad jag känner på andra sätt än med vanliga gamla klyshor som att jag trodde aldrig ”det här” var så här förunderligt skimrande smärtsamt vackert och att samma glödande känsla böljar över mig, genom mig, under mig igen och igen men att jag ändå sedan länge är upplöst i ett befinnande där kärleksruset regerar även om det var i förra veckan kom att infinna sig.

Förälskelsen
Jag har inte vart här innan. Jag har trott jag varit försökt att övertyga mig om att jag så varit. Jag kanske bara tror nu med men det räcker, det räcker fram för mig.
För jag har inte behövt övertyga mig, övertala mig, förhandlat bort en vacker personlighet mot en bättre personlig egenskap eller en åtråvärd kropp mot ett falskare inre. Varken trygghet eller spänning har kompromissats bort, inget saknas. Vilken sagovärld har jag hamnat i och hur kom jag dit? Vad hände!? Jag formulerade vad jag sökte och så fanns Han där. Han finns här.
Jag undrar bara – sover jag? Hur kommer det att kännas att vakna? Kommer verkligheten att vara en mardröm?

Det börjar närma sig en stark intimitet, djup förtrolighet och en relation som vill existera i framtiden och växa sig starkare.
Jag anar att tiden är här som jag behöver berätta om saker jag inte riktigt vet vad det är. I alla fall inte vad som är betydelsefullt för Honom att veta eller vad han inte redan förstår. Jag vet bara att jag behöver berätta, behöver säga saker som för oss närmare varann eller längre ifrån.
Nu vet jag vet bara inte hur jag berättar om mig och det sanna så pass lite att det inte blir tyngd över Honom men ändå så pass mycket att där finns en större förståelse för det sexuella men även för andra dystra saker komna ur det svarta. Men jag vet inte om det endast är förståelse jag behöver berätta för utan också för att ge en valfrihet om framtiden till Honom - ett ”vi” eller inte.

Behöver han veta?
Behöver han veta mina svårigheter om han inte frågar?
Är jag feg och lägger mörker över allt innan nyss? Finns det ett sätt som är bättre än ett annat? Finns han kvar när alla mina problem syns då skimret av min förälskelse inte längre döljer mitt svärtade jag?

Ibland känns det som att han vet allt jag skrivit här.
Det är som han redan känner mig.
Verkligen känner, nästan mer än jag själv.
Känner.

Förälskad – Ja!
Så mäktiga känslor som jag aldrig haft möte med innan växer och frodas i hjärtat, i själen, i kroppen som i varenda del av mig.

Lycklig – Ja!
Ville jag inte känna mer för honom, önska mer av honom önska honom så innerligt mycket så mest hela tiden så är denna lycka tillräcklig. Just önskar för alltid och alltid. Det försvårar njutandet av stunden men kan inte förstöra. Lycklig!

Sexuell – Ja!
Men så skört och försiktigt så lätt att tappa och jag tappar men fångar igen eller är det han? Det är tillräckligt att bara tänka på hans smekningar även om det finns mer än så. Asexuell är en etikett jag kan sluta grubbla över, asexuell är inte jag.

Orolig – Ja!
Rädd till döds men så mer levande än någonsin.