Åhhååå
Jag lever med rosa fluffiga moln ömsom svarta spetsiga. Svänger och är mer ostabilt än någon sommar någonsin kan vara. Jag vill testa nu, kan det hålla att bara vara mig? Kommer Han att våga ta reda på vem jag är?
Kommer Han att vända om i dag, i morgon, när? Aldrig?
Kommer jag vända?
Hur var det nu, hur går det till?
Jag vill säga allt jobbigt, allt dåligt. Skrämmas lite, testa mer och se om Han fortsätter komma emot mig, närmare tätt intill eller vänder sig Han om och går om jag provar att lägga en smutsig sak lite här och där?
Jag vill rädda allt och säga magiska ord och sminka mitt skal, mitt inre mitt sanna jag. Knep, jag vill använda knep och vinna Han men det gör jag inte. Jag kan inte.
Fluffiga svarta moln, rosa vassa spetsiga.
Hur skall detta gå, när jag svävar av lite, vad händer om Han är alldeles underbar och jag svävar högt av mer? Då gör det ont att landa. Mycket ont, ta mig ned men inte helt.
Visst vet väll jag att det inte är Han Kanske inte alls. Det är mina drömmar, förväntningar och önskningar. Det är jag som svävar iväg, svävandes.
Hängandes. Väntandes. Men det här är ju alldeles rörigt. Och kanske alldeles underbart. Jag känner, jag känner i alla fall att jag vill vara så nära så nära så under huden så väldigt mycket tätt intill.
Kommer Han att vända om i dag, i morgon, när? Aldrig?
Kommer jag vända?
Hur var det nu, hur går det till?
Jag vill säga allt jobbigt, allt dåligt. Skrämmas lite, testa mer och se om Han fortsätter komma emot mig, närmare tätt intill eller vänder sig Han om och går om jag provar att lägga en smutsig sak lite här och där?
Jag vill rädda allt och säga magiska ord och sminka mitt skal, mitt inre mitt sanna jag. Knep, jag vill använda knep och vinna Han men det gör jag inte. Jag kan inte.
Fluffiga svarta moln, rosa vassa spetsiga.
Hur skall detta gå, när jag svävar av lite, vad händer om Han är alldeles underbar och jag svävar högt av mer? Då gör det ont att landa. Mycket ont, ta mig ned men inte helt.
Visst vet väll jag att det inte är Han Kanske inte alls. Det är mina drömmar, förväntningar och önskningar. Det är jag som svävar iväg, svävandes.
Hängandes. Väntandes. Men det här är ju alldeles rörigt. Och kanske alldeles underbart. Jag känner, jag känner i alla fall att jag vill vara så nära så nära så under huden så väldigt mycket tätt intill.
posted by N at 8/10/2006
5 Comments:
Hurra och härligt syster! Ta ett varligt steg i taget och låt det vara härligt.
Och om moln, om du nu seglar på moln, så kan du ju göra en segelflygplanslandning om det inte går som du har tänkt dig. Lungt och stilla glida ner på en äng med alla krafter kvar.
Och det enda som håller är att vara du:)
Kramar
Stora S.
Bless, så bra att se på saker du har, det kan ju gå då!
Det är nästan så jag vågar bara vara lycklig en stund :-)och det är jag.
Kram från en lycklig liten Syster!
Att ge sig hän och älska någon annan är att tappa fotfästet en aning - och se vart man landar.
Samuel
ett litet svar till minimum subsidum:
Segelplanslandningar går alldeles utmärkt på alla plan, eftersom man själv väljer hur man landar och hur man lever sitt liv, som jag ser det.
Och då är min åsikt att det finns all anledning att välja det som är behagligt, skönt och härligt även om det kan vara ovant, skrämmande och svårt till att börja med.
Om kontroll, så kan man inte kontrollera livet, men väl se möjligheter i varje situation, enligt min mening.
Samuel! Lite bara att känna det vackra blir att tappa fotfästet, fast så där underbart bra!
Mínimum Subsídium & Bless Jag har verkligen inte kontroll, över S. Men det är bra, det är spännande på gränsen till för mycket. Illar nog i hela mig och jag kommer gå ned några kg känner jag :-o
Jag är mest rädd för att inte ha kontrollen över mig om något svårt händer, eller ändå...att kanske förstöra med att flippa ur. Rys.
Hur det än går hoppas jag ha lärt mig hur jag fungerar och kanske kan försöka förhindra mig att störta över kanten.
Skicka en kommentar
<< Home