Enklast om jag önskade enkelt
Enklast vore om jag inte önskade ett liv med någon annan.
Enklast vore det i fall jag blivit så sårad att jag aldrig mer ville ge någon en chans.
Enklast vore i fall jag blivit bitter och tråkig och verkligen känt ”aldrig mer”.
Enklast vore att inte vara så nyfiken, längtandes efter det sällsynt vackra som jag nog aldrig mött mer än i någon flyktig stund.
Jag tror en önskan är ett krav för mycket att hoppas finna hos någon.
Den svåraste biten som jag tänker på nu är att kunna kombinera själslig trygghet av kärlek och vardag med det farliga spännande oregelbundna galna livet där förälskelse, passion och adrenalin är rådande.
Den biten har jag inte sett hos någon. Det har vart mer antingen eller. Väl trygghet och tråkigt. Eller väl spännande och farligt.
Men jag har hört att den finns, den där kombinationen. Eller har jag drömt?
Enklast vore det i fall jag blivit så sårad att jag aldrig mer ville ge någon en chans.
Enklast vore i fall jag blivit bitter och tråkig och verkligen känt ”aldrig mer”.
Enklast vore att inte vara så nyfiken, längtandes efter det sällsynt vackra som jag nog aldrig mött mer än i någon flyktig stund.
Jag tror en önskan är ett krav för mycket att hoppas finna hos någon.
Den svåraste biten som jag tänker på nu är att kunna kombinera själslig trygghet av kärlek och vardag med det farliga spännande oregelbundna galna livet där förälskelse, passion och adrenalin är rådande.
Den biten har jag inte sett hos någon. Det har vart mer antingen eller. Väl trygghet och tråkigt. Eller väl spännande och farligt.
Men jag har hört att den finns, den där kombinationen. Eller har jag drömt?
posted by N at 7/23/2006
11 Comments:
Kombinationen finns, men den är svår att få till.
Som kim m skriver kombinationen finns. Att balansera trygghet och passion är något som är med helat tiden, hela livet. Ibland tar det ena över, ibland det andra. Ibland på just det sätt man behöver och ibland så att man trillar omkull. Men som i all balansgång måste man försöka balansera, vara medveten om att man kommer att tappa balansen och kliva upp igen och balansera vidare. Som att lära sig gå som litet barn. Hur många gånger satte man sig inte ofrivilligt? Den försiktighetsåtgärd som oftast är rekomendabel är att stegvis öka graden av balans akt. Att inte börja med en lina spänd mellan hus taken, utan kanske mer en bräda som ligger på golvet för att sedan sakta avancera till att dansa mellan taken på slak lina är det lätta livet:)
Kram
Stora Syster
Hej Kim, jag verkar nog hoppas att den finns till i alla fall. Men tänk om den inte räcker för fler än få :-o
Och du -Välkommen hit!
Bless syster, jag förstår inte alla hur det skall gå till, det måste ju finnas en till som vet och balanserar på kanske ungefär samma sätt?
Nej, i dag är förvirringen stor och enkelt verkar vara en väg jag inte känner till varken på de bra eller dåliga sätten.
Kramar / lilla syster.
Syster, kärleken är underbar, men inte enkel. Däremot kan man välja bort det destruktiva. Ja, man får söka efter någon som håller balansen på liknande vis. Lika mycket som man kan vara varandras stöd kan man dra varandra ur balans på linan. Inte enkelt, men härligt när man finner balansen tillsammans. Och ju bättre balans man har i sig själv desto lättare gårdet.
Kram
Stora Syster
Visst är det viktigt med vackert. Men man har de upplevelser man har. Då får man tänka själv och känna utan att någon bestämmer vad som ska kännas. Tids nog kommer något annat om man själv vill förändring riktigt starkt!
1. Trygghet har man inte med någon annan. Det är något man har med sig själv.
2. Ensamhet är också komplicerat.
3. Satsa på saker kräver uppoffring. (satsar man på förhållande, kräver det viss uppoffring. satsar man på mer tillfälliga förbindelser, kräver det viss uppoffring) Det gäller att satsa på saker man klarar av och vill göra. Personligen satsar jag på mer "öppna" förhållanden, eftersom jag ännu inte vet vad kärlek är och vad jag vill ha ut. Det funkar för mig, eftersom det är på det utvecklingsstadiet jag är. När jag är redo (alltså kär), satsar jag på ett förhållande. Det viktiga är att man är ärlig mot sig själv och andra.
Tror det handlar om att vara ett par men även stanna kvar för den man är inom relationen.
Visst är det helt underbart med en partner och veta att någon väntar på en och älskar en! Men det gäller att ha en egen sfär där man alltid förblir sig själv. Det handlar inte om att hitta one night stands utan betydligt mer allmänmänskliga saker än så: att få andas och kunna känna sig säker med en själv.
Tror jag...tralala...!
Samuel
Jag tycker att balansen är oerhört svår. Inte minst ligger begränsningen hos mig. När en relation blir för vardaglig eller nära försvinner lite grann av passionen för mig. Det blir trygghet men inte passion. För att jag ska kunna hålla passionen uppe krävs nästan ett visst avstånd.
Just nu så är jag intrasslad i på sätt och vis den enklaste relationen jag haft och den mest trassliga. Jag är inte ett dugg osäker på honom längre. Men jag vet inte vad vi ska göra av det. Jag vågar bli arg och ställa krav vilket är det svåraste för mig.
Det hade varit enklast att bara lämna det och säga vad fan det är grymt bra sex. Men det handlar inte bara om det längre. Det har hänt för mycket, vi känner varandra. Det är inte bara för sex som vi ses längre... även om det är viktigt.
Förtroende. Tillit. Vilket jag inte har. Känslan av att han döljer något finns där. Även vetskapen om att jag i stort sett aldrig har fel. Jag kanske har det nu?
Men han den som lyckats få mig att lita på honom sexuellt och landa i vem jag är. SÅ tryggheten måste finnas för att passionen ska kunna komma. Flummigt?
Hej Bless!
Allt det destruktiva vill jag välja bort, skall jag välja bort.
Men jag är nog misstänksam mot mig själv, om jag vet det jag vet eller inte?
Kan det jag tror mig kunna eller inte?
Svårt.
Kramar Syster!
Hejsan Lars Erik!
Tänker för mycket själv och vill tänka med andra.
Men valen vill jag ha i mig, men som jag skrev här ovan, jag vet inte om jag litar på mig.
Hej Sokrates!
Om jag inte kan dela trygghet med någon annan, så står jag över. Då tycker jag inte att den relationen är så mycket värt, vare sig som vän, partner eller bekant.
Att ensamhet är komplicerat är det jag menade.
Att välja och önska ensamhet och vara det, ser jag som så mycket tråkare liv men enklare. Jag önskar i sekunder att jag ville ha det så utan att förstå vad jag missar.
Nummer 3 får jag svara på senare.
Hej Samuel!
Jag tror det kan vara svårt att stanna kvar som den man är då man är så föränderlig. Men vi kanske tänker på olika saker med att stanna kvar som den man är? Så hur tänker du?
Jag tänker att allt från intressen, till stil, smak, åsikter är något som ständigt växer och därmed förändrar sig. Kanske mer tillsammans med någon man litar på och tycker fasligt mycket om?
Stunder att vara själv, säker med sig själv, som hur tänker du? Finns inte de stunderna just då man är själv, eller med andra som jobb och saker och ting?
Hejsan Ängeln!
Nej, inte ett dugg flummigt utan - jag känner igen. Känner igen det med passionen som försvinner så fort det vardagliga kommer till. Känner igen det där med att lita bara då passionen finns, men för mig då det ännu inte blivit sexuellt. Ibland inte alls.
Det är skumt och jag tar det nog en annan dag.
Kanske måste man finna någon som inte har den ”vanliga” vardagen? Men ändå inte en opålitlig typ som gör en signaler om att det inte finns en öppen ärlig kommunikation?
Du skriver som jag upplever det. Att inte ha fel. Men säger känslan dig något om vad det är? Om det är något som är svårt men hanterbart eller något du helt enkelt inte vill ha eller veta om? Hoppas det inte är det senaste med lycka till!
Shit, så där tänker jag med...!
Hej scarymary! Det är enkelt att tänka så... : (
Skicka en kommentar
<< Home