Porno Creep

Jag mådde väldigt illa för en stund. Jag får inte ihop mina tankar och känslor till en fungerande helhet, ett fungerande jag.
Min syn är inte svart eller vit och jag är full av omoral, dubbelmoral. Jag får det inte att stämma. Jag stämmer inte med mig, möjligtvis ”överstämmer jag” så att jag möts i mitten av en cirkel, fast på baksidan, där jag inte ser så tydligt. Så kanske stämmer jag inte ändå då. Jag är lite förvirrad, jag blir mer och mer förvirrad. Som, vad fan är det för fel på mig som mår illa av våldspornografi, eller bara sån där vanlig popup/reklamsporr skiten. Krossa alla porrbutiksfönster som finns. Men det är helt okey att det finns sexleksaker. Men vart kommer de ifrån, vem säljer dem och vad stödjer man då?. Se där, jag sitter inte ihop.

Jag får obehagskänslor av bdsm. Jag mår riktigt dåligt av den sista delen. Som jag skrivit tidigare har jag inte lyckats finna någon som kallar sig masochist och som inte har mått psykiskt dåligt. Och varför bryter man ihop om man verkligen vill det? Varför är det en aspekt bdsm utövarna måste ens fundera över? Okey, fin fint att de har stopp ord och pratar så öppet och ärligt med varann. Precis som att det inte är efterlevnadsvärt i alla relationer med ärlighet, bra kommunikation o.s.v.
Planerar du ditt sexliv så att du har tid att ta hand om din partner/slav i fall hon/han får ett psykbryt dagen efter? Slav, fan va trevligt ord förresten.
Jag tror inte man är hel, jag tror inte man är sann mot sitt inre som sadist eller masochist. Att njuta av att tillfoga smärta, att njuta av förnedring, att njuta av att tortera. Hur är det med empatin då? Låg?
Men rollspel, nej jag tror inte rollspel gör ont. Inte ögonbindlar eller mjuka band heller för den delen. Dubbelmoral fnyser bdsm fanatikerna och muttar surt över ”Svensson” som föraktar och piskor och ”kryddar” sexlivet med rosa fluffiga handklovar.

Det känns som att jag måste komma överens med porr. Inte våldsporr, men porr. (Finns det porr utan våld, förnedring?) Särskilt den som jag inte kan undvika. Jag behöver i alla fall finna nått lugn i mig och inte hysterisk var gång världen inte överensstämmer med den bild jag vill ha på den. Jag försöker acceptera genom att läsa, genom att försöka förstå. Försöker med sexradikal men det är bara något som inte känns rätt. Jag måste finna ett sätt att acceptera väldigt många andras rätt till porr och jag vet inte hur.
Ge mig valium.
Göm mig.

”Sex var ett redskap jag tog slentrianmässigt tog till för att ha en sköld mot mardrömmen som aldrig upphörde. Jag försökte bota Rickards ilska med smek. Närhet. Ömhet. Jag slutade känna. Jag ville bara få honom att sluta vara arg. Jag hoppades att hans dåliga humör skulle förbättras om jag låg med honom, att han skulle däcka om han fick en utlösning.

Snabbt fick jag ungarna i säng. Sedan gick jag upp till honom där han låg och flåsade med öppen mun, fullt påklädd på sin säng. Jag la mig ovanpå honom. hade sex med honom. Rörde mig mekaniskt upp och ned. Stängde av alla känslor. Jag ville att han skulle svimma, försvinna. Utlösningen skickade honom till drömlandet för några timmar. Jag försökte köpa mig nattens frid men fattade inte hur absurt det var.

Men det var en kamp för att överleva. För att klara av resan.
Kanske också ett straff: Jag straffade åter mig själv, min blödiga kvinnlighet. Det känslokalla kalkylerande sexet dövade. Oralsex-Valium. Runk-Rohypnol.
Vi älskade inte längre. jag utförde en kroppsakt för att hypotonisera honom, få honom att somna ifrån sig själv.
Jag hade aldrig sugit av någon så mekaniskt i hela mitt liv.
Jag har aldrig smekt så frenetiskt, så beräknande.
Jag trodde inte sex kunde kännas så lite.
Det gjorde inte ont i mg då.
Det var ett tillstånd av akut nöd
Ett försök att överleva
I sådana lägen känner man sällan sorgen.
Den brukar komma långt senare.
När man förstår vad det var som egentligen hände.”
Ur boken Anhörig av Katerina Janouch


Vad jag vet är att det skrämmer mig något grymt mycket att andra njuter och fantiserar om våldtäkter. Det skrämmer mig att det är så okej och att det anses vara fullkomligt normalt, normen. Vonsan skrev om terapeuterna* i dagstidningar som om och om igen talar om det naturliga, det normala och framförallt det vanliga i att fantisera om våldtäkt. Det jag undrar över är hur många, mest kanske unga som vet att en sexualrådgivare bara är ett förbannat ord som vem som helst får utge sig för att vara? Det är ingen skyddad yrkestitel. Inte heller terapeut.
Inte för att en yrkestitel alla gånger talar om någon kompetens inom ett område men jag finner det allt sorgligt att tidningar ger sexråd från ”speciallister” vad jag vet att de aldrig skulle sitta med en Leg. Psykoterapeut i var och varannan tidning som svarade på medicinfrågor.
”Hej kan jag blanda alkohol och stesolid, är jag onormal som vill detta? Jag tycker det vore bra om min flickvän testade det med men hon är starkt emot detta. Hon tycker det var obehagligt när hennes förra kille lurade i henne det, så jag vet inte hur jag skall göra. Hur skall jag få min flickvän att gå med på det?”
Det är klart du kan blanda, det är många som gör det, det är helt normalt så länge ni båda har fått det utskrivet på recept. Tycker du skall vara lite försiktig i början, pröva dig fram och se hur hon reagerar om du först tar ett glas öl och en 5 mg stesolid. Låta henne vänja sig vid att du blandar. Sedan kan du ju testa dig fram som med att laga en god middag att bjuda henne på och sedan fråga om hon inte kan tänka sig att ta en halv tablett efter att ha druckit en cider till maten. De flesta brukar tycka att det är helt okey.”

Fritt med benso till folket om några år efter likande rådgivning. Yeaa.
Precis som ”det är helt normalt att fantisera om att våldta.
Det är helt normalt att du vill en sak och att övertala din partner till det.
Läs tidningen.
Media bestämmer.



Hur många kvinnor fantiserar om att våldta,
slå, förnedra en man?
Bestämmer media?
Bestämmer porren vad du tänder på?



Varför struntar jag bara inte i att en del tänder på för mig förbannat störda saker?
Varför bryr jag mig?


*Janouch har pluggat konstvetenskap, litteratur och sexologi.

Bild från VeckoRevyn