I'm a replica

I fall asleep and dream a dream, I'm floating in the
silent stream. No-one placing blame on me
But nothing's what it seems to be, yeah.

Jag fann det jag inte kunde sätta fingret på.
Jag fann min rädsla. Är den befogad?

Så med att dejta, att vilja men inte våga.
Inte veta hur jag skall göra.
Jag är rädd att det ärliga, sanna är lockbete för svin.
Jag är en person nu, jag är det bästa jag kan men inte hel, inte den jag vill vara eller kommer att vara om jag får utvecklas. Jag är rädd att någon vill ha mig trasig och att jag stannar där. Eller som att jag inte får ”ha som krav” att träffa en frisk människa för att jag själv är sjuk. Det där med att ”ha inte krav som du själv inte lever upp till”, det är det jag vill. Dubbelmoral liksom. Som att vara otränad och aldrig kunna tänka sig att bli tillsammans med otränad människa.
Jag vet att det är att underskatta andra så som jag tänker, att döma alla efter få. Att döma på förhand. Vältränad kanske inte bryr sig om partnern är otränad? Polis kanske inte bryr sig om partnern är militant fönsterkrossare? Nykter alkoholist kanske inte bryr sig om partnern super mycket och ofta?
Exakt, där hittade jag vad jag är rädd för, det där är jag rädd för - ”att jag önskar av andra saker jag inte själv kan leva upp till”. Det känns ruggigt förbjudet. Det är säker därför jag är så livrädd för andras krav, för jag har mina egna. Urk.

Nothing's what it seems to be,
I'm a replica, I'm a replica
Empty shell inside of me
I'm not myself, I'm a replica of me.

..Och allt för att jag inte är den jag brukade vara.
Jag har träffat människor från nätet.
Många.
Det var när jag mådde bättre än nu fast jag var sämre.

Italic Replica by Sonata Arctica