17 juni 2006

I'm in love with a feeling

Förälskad i en känsla som inte får finnas
kär i en omöjlig situation
Älskar med en känsla
som jag måste döda
om och om igen.

Make you wish you never, wish you...
Wish you never never, wish you never been born


Jag kan inte måla tavlan
jag saknar färgen av dig
ångesten förtär förstör förgör,
flagnande färg

It was the first one of the day
It was the last one of the night
Oh hold me tight
Hold me tight


Sommarångest.
så mycket att längta efter nu
så mycket att sakna, du
så mycket utan dig
så mycket ensamt, bara mig.


Now i know
This ain't no happy place to be

but nobody ever, ever get me more


Mitt hem är i går och jag har ingen annanstans att gå.
Jag håller andan, drogen hjälper inte mer
Jag har blivit sjukare men döljer det mer och mer.
Jag kan inte vara finnas andas eller se

Oh you know that that's the end
That's the end so far away down


Trängd och snart så hängd
vad finns kvar, jag behöver fler
Vågar inte tro på livet för mig
för jag ser på honom och känner vad som hände igår.

Sticks and stones may break my bones
Oh but your words they really kill me


Dina ord, mina ord,
jag kan inte berätta
det gör ingen skillnad.
Det är så här det är
Är.

What did I dream?
Nothing's as it seems
On the way back round for me



Det är bara jag som glömt min dröm.
Det är allt annat än vad det verkar
inte min dröm, inte drömmen.

I will begin right at the end
That's the end so far away down
Italic Babyshambles

7 Comments:

Blogger Det Mörka Hotet said...

Bara du inte lever för drömmen utan att kunna se verkligheten.
Ibland vill vi leva så mycket i en dröm att vi ger andra personer egenskaper bara för att de skall passa in i våra föreställningar, inte speciellt hälsosamt varken för den andra personen eller för en själv.
Men jag hoppas, och tror, att din dröm hjälper dig att finna de du söker - och inte tvärtom att någon får kliva in i drömmen.

Samuel

17 juni, 2006 09:47  
Blogger N said...

Åhh, det är nog helt tvärtom på något sätt. Eller så beskriver du exakt som jag är, agerar och tänker fast jag inte vet om att du ser igenom mig så mycket ännu, det finns en känsla som säger att du ser ganska mycket och ganska tydligt. Jag gillar det, för det överraskar mig, det överraskar och slår ned mina egna fördomar, vilket behövs. Det är häftigt!
Det jag känner, tänker, det är så rörigt, så dumt.
Det närmsta jag kommer med att beskriva nu är att jag tror att jag måste ge upp, att jag måste döva mig söva mig för att leva.

Kramar

17 juni, 2006 20:41  
Anonymous Anonym said...

Underbara, bara ord.

17 juni, 2006 22:27  
Blogger bless said...

Syster, på ett sätt kan man säga att man måste ge upp, för man måste släppa det gamla. I alla fall det gamla sättet att förhålla sig. Det kan vara läskigt att ge upp det som varit självklart och det man har tagit för givet. Men om man inte gör det finns det dåligt med plats att lyfta fram de andra sätt att förhålla sig som man har i sig. På något sätt får man lämna arenan fri för nya konstruktiiva vanor. Det kan kännas som om det vore lättast att döva sig, men jag tror att det är arbetsammare att hela tiden hålla emot än att nyttja kraften till att leva. Leva gott. Det går.

Kram

Stora Syster

17 juni, 2006 23:55  
Blogger N said...

Tack! Kram på er och go natt! (sover egentligen nu)

19 juni, 2006 00:16  
Anonymous Anonym said...

jag måste säga det samma som du sade, helt enkelt: perfekt

19 juni, 2006 18:33  
Blogger N said...

Tack Rebecca!

20 juni, 2006 07:59  

Skicka en kommentar

<< Home