Till Dig

När jag uppskattar andra människor så vill jag inte snåla med att visa det. När jag har bra stunder eller skiner av lycka för att jag kanske läser fantastiska rara ord från dig så kan jag inte vara tyst och glädjas utan att skriva det. Överhuvudtaget vill jag inte snåla med positiva känslor, eller med ord berätta när jag tycker att andra, så som du är så jäkla bra! Vissa har sagt till mig ”men så bra är jag inte” eller ”jag är ju inte alltid så, du får inte tro jag är felfri” och verkar oroliga att jag höjer dem till skyarna och skulle ha förväntningar därefter. Ibland har jag fått uppfattningen att andra ser lite knepigt på mig när jag blir genuint lycklig över rara ord eller fina gester. Som om jag vore 8 år och ler och skuttar av glädje när jag får det jag önskat mig i födelsedagspresent.

To know even one life has breathed easier
because you have lived.
This
is to have succeeded.
/Ralph Waldo Emerson

Fast det var du som fick med att le och bli alldeles glad när du tröstade mig med vackra ord, raka ärliga ord eller tipsade mig om andra tillväga gångs sätt eller som när du tror på mig när jag inte gör det. Som när du skriver och bara talar om att du finns och känner med mig eller delar med dig av dig själv och ditt sätt att se på saker och ting utan att döma och anklaga.
Jag tycker det du skriver till mig är oerhört värdefullt. Du som om och om igen eller bara en enstaka gång visar för mig att mina dystraste tankar inte är sanna. Du som gör att jag inte får en möjlighet att vilja leva som en eremit eller tänka som misantrop eller vara en pessimist på heltid. Jag blir glad och rörs lätt till tårar när jag ser det fina i världen. Ibland är det just du som är det fina i världen. Det räcker med så lite för att jag skall beundra dig och le stort för mig själv för att välden, själva livet överbevisar sig självt igen och igen, kanske bara med ett vänligt ord.

Precis som jag kan vara oerhört bitter och arg på det mesta och tycka att livet är ett helvete. Precis som jag kan gråta över att ha sett någon annans lidande skymta förbi i ett inslag i rapport. Precis som jag kan tycka att livet är meningslöst och döden en utväg. Precis så kan jag finna att små saker av vackra handlingar som du gör är mäktiga och värda så mycket beröm och uppskattning att jag som ensam människa inte innehåller så mycket som kan ge uttryck för hur betydelsefull du är. Jag vill inte att det bara skall vara ord jag vill att du skall känna det. Känna att du gör skillnad som sprider sig vidare och vidare för alltid i evigheten.

Om det är löjligt, barnslig, patetiskt, kufiskt eller att göra sig märkvärdig att känna och uppleva livet som jag gör vet jag inte. Men jag finner det lika speciellt och vackert varje gång två människor möts och lämnar avtryck hos en annan människa. Att det är människor som du och jag som kanske aldrig skulle ha sett varann om vi möttest på stan, som aldrig skulle ha talat med varann om vi var på samma tillställning. Att vi aldrig skulle gett varandra en chans att talas vid på djupet för att vi aldrig kom förbi kallpratet om vädret på jobbet eller för att vi aldrig har rört oss i varandras kretsar och lever med en fördom om den andre, jag om dig, du om mig. För att vi medvetet eller omedvetet lever med mer eller mindre förutfattade meningar. För att vi aldrig kan se på någon annan vad den skulle kunna tillföra just mig, för vi inte är där i livet där vi är öppna för annat än det vi redan känner till.

Och jag blir så härligt glad då jag ser vad du skrivit till mig. Så berörd över vad jag kan läsa hos dig när det går bra för dig eller du verkar lycklig. Bara för att tanken slår mig att jag får ta del av något jag inte skulle fått om du och jag valt att inte titta upp ifrån den väg vi vandrar på varje dag och som genomsyrar allt vi gör och tror på.

För jag tycker det är så grymt häftigt att du får mig att fundera och tänka i banor jag inte funnit själv, i alla fall inte så fort. Att du så coolt överraskar mig med att vara så mycket dig och ändå kunna ge och ta emot när jag är så mycket mig.
Häftigt, som att stå på var sida av barrikaden och strida för helt olika saker men ändå se så mycket mer än så och vad det ger oss alla. Coolt.