Nya intressen

Okey, något har hänt. Jag tror jag rammlade, slog i huvudet och vaknade upp och att det är därför jag tror att jag är en så där 10 -12 år och nu skall jag skriva kärleksbrev och måla röda hjärtan och posta till alla som jag tycker är vackra, söta eller är allmänt charmiga.

Och där och då när jag ligger så där nedslagen för att jag ramlat (fast egentligen var jag lite deppig) så vandrade tankarna tillbaks i tiden till den mer obekymmersamma tiden, i alla fall när det kommer till röda hjärtan. Den där tiden då man helt enkelt ringde den där söta människan och fnissade i luren innan man fick fram ett hej, eller så man målade röda hjärtan med ”I love you” och skickade det via tre kompisar till den söta kompisens nästan lika söta kompis. Eller då man slog på stort och ringde tre söta pojkar i rad tillsammans med sin bästa vän och frågade om man hade någon chans. Och för att kunna dyrka alla dessa vackra pojkar ostört så samlade vi på skolkort. ”Om du ber A. om ett skolkort till mig så ber jag B. om ett skolkort till dig”. Ibland bytte vi med varann eller klippte helt enkelt ut ett ur skolkatalogen, om vi verkligen inte vågade fråga efter ett eller inte fick något. Ibland samlade vi ihop oss några stycken och vågade oss över till högstadiet som låg bredvid vår skola och förföljde och plågade de stackars sjuorna med vår fnittriga existens så de säkert blev retade av niorna på grund av oss. När vi sedan övergett de söta små sjuorna och vågade oss in i niornas korridor (fast bara när de garanterat hade lektion) så var vi inte sena med att dela ut små lappar med hjärtan och rara små felstavade kärleksförklaringar i deras skåp med hopp om en liten lapp tillbaks.
I rasade takt med mycket övning så fick man tillslut den uppmärksamhet man sökte, men aldrig i små lappar med röda hjärtan. Dock en och en annan kyss när inte allt för många av hans polare såg på men det var lycka som varade. Och små lappar med hjärtan gav utdelning.

Okey, jag har slagit i huvudet, förstå det nu. Men det är ju så där det känns nu.
Kan jag inte få klottra ditt namn tusen gånger och se hur det passar med mitt, kan jag få måla ett hjärta och ge till dig så du hittar till mig? Får jag be min kompis ringa till dig för att be om ett kort där du hoppar högt och leker med stjärnorna, ett kort där du nyfiket letar efter allt som fascinerar och finner liv ingen annan har sett?
Kan jag få titta på och drömma lite?

Det är så det känns.

”Varning, galen kvinna drömmer om hur du kramar om henne och hur dina läppar smakar”.

Jag är nog inte så "dejtkonto" sugen. Det har inte blivit något av med spray eller likande sidor. Jag önskar bara få drömma lite granna eller jag tror jag har kommit på mig själv med att inte vilja söka upp, som på ex. spray, utan jag vill bara att det som sker är det som händer. Fast visst vill jag måla hjärtan med kärleksbrev, men jag vill ändå inte ”jaga”. Jag vill bli fångad av ögonblicket när det kommer utan att ha skapat det själv. Jag vill svepas med i något jag inte planerat. Jag önskar det spontana, jag önskar drömmen. Jag önskar åska och blixtrar från himlen när jag bara faller och faller för dig. Jag önskar inte en dator som hänger sig när jag just skall presentera mig själv. Ni förstå, det förstör det romantiska skimmer jag strör ut omkring mig.

För inte tror väl jag att jag faller för kärleken om och om igen om jag inte är ute där det finns tillfällen att falla.
Vad tror ni, spray i morgon vid sex tiden eller ute bland storbildskärmar? ;-)