Det här är en porrnovell
Det här är en porrnovell, läs vidare så kommer det, jag lovar.
Vad är det för skillnad mellan att fantisera om sexuella handlingar själv med hjälp av din egna fantasi och med att söka andras berättelser, filmer, bilder som beskriver en situation som gör dig upphetsad?
Är det skillnad i vad du själv kan fantisera om och vad andra kan beskriva för dig?
Är det enklare att tända på hur den ”otacksamma slynan” som flörtat med dig på dansgolvet med att trycka sig tätt intill din kropp och smekt dig längst insidan av låret samtidigt som du fumligt smeker henne längst ryggen ned mot hennes rumpa innan hon dansade vidare?
Är det enkelt att fantisera hur du bjuder hem henne på en utlovad efterfest med mycket av människor och se hur hon glatt ser fram emot fest och att träffa en massa med nya människor och hänger med dig och din polare leendes och fnittrandes av ungdomlig fylla, är det skönt att se hur hon oskuldsfullt litar på vad du sagt?
Styv i kuken i samma sekund som hon försöker be om att få ringa en taxi då ångesten och obehaget sköljer över henne för att det bara är du och din polare i lägenheten någonstans som hon inte riktigt vet vart. Samtidigt som ni blir råa i tonen och knuffar ner henne på soffan. Frågar om hon inte känner för lite kuk nu?
Om hon är lika bra på att suga kuk som hon ser ut att vara?
Ni hetsar varandra, med att bli råare och råare. Ni blir kåtare och kåtare.
Tjejen blir hysterisk och ber om att ni ringer efter en taxi och säger vart hon är. Då håller du fast henne och säger åt henne att sluta låtsas, att vara så oskyldasfull när hon har betett sig som en hora mot dig hela kvällen. Din polare tar tag i hennes armar och du för upp handen under hennes kjol och skrattar henne rakt i ansiktet samtidigt som du säger till polaren ”hon är ju helrakad, så djävla skönt med fräsha tjejer som är villiga”.
Hon försöker sparka mot dig, försöker slita sig loss från din polare. Hon börjar be er snällt att sluta. Hon försöker vädja till er att sluta. Hon vill hem.
Åh nej din slyna du skall inte hem nu, du skall få känna på riktig kuk nu. Är du snäll kanske du får två kukar samtidigt och ler hånfullt. Du knäpper upp dit skärp, drar loss det ur byxorna och smärtar henne över brösten. Hon skriker rakt ut av smärta. Du svarar med att knäppa upp byxorna och tar fram kuken, säga att du förstår att hon inte kan vänta längre, att du hör hur hon skriker efter kuk. Kollar på din polare som nickar instämmande och säger att han vill testa dig också, se om du är så skön som du ser ut. Du drar snabbt isär hennes ben och tränger in i hennes fitta och knullar henne hårt. Hon har slutat att spjärna emot och det rinner bara tysta tårar.
Du drar henne hårt i håret och frågar om det inte är skönt, om hon inte nöjer sig med dig. Hon svarar inte och du säger till din polare det är dags att vända på henne så hon får känna hur det känns att bli knullad i arslet. Du skrattar och säger att hon nog inte är nöjd med att bara få kuk i fittan. Samtidigt så knäpper din polare upp sina byxor och trycker in sin kuken i hennes mun och börjar knulla. Hon får kvällningar men han trycker bara hårdare, säger åt henne att suga. Du pressar in kuken i analhålet och hon försöker slita sig loss och du bara ryter till henne att hålla käften. Din polare knullar hennes mun hårdare och hårdare tills det går för honom. Slår henne sedan över ansiktet och säger att hon fan får se lite gladare ut. Sen drar han upp byxorna och går därifrån.
Du sliter i hennes hår och frågar ilsket om det var skönare med hans kuk. Hon svarar inte och du slår till henne i nacken. Du börjar knulla henne riktigt hårt och märker inte att hon har svimmat av ditt slag. Hennes huvud håller du upp i håret. Det börjar rinna blod och du svär högt att hon har sölat ned din kuk. Du pumpar på extra hårt och drar ut din blodfärgade kuk och sprutar ned henne mellan skinkorna.
Det var din fantasi, det var inte riktigt så det gick till.
Tillbaks i lägenheten.
Ni börjar slita i henne. Hon anar genast vart ni vill komma. Hon nyktrar snabbt till, hon hade bara druckit något glasvin och riktar ett hårt slag med armbågen mot din polare som är något mer berusad än dig och som segnar ned samtidigt som hon snabbt får upp ett knä rakt i hans face och hör hur hans näsben krossas. Hon vänder sig blixtsnabbt om mot dig och sliter tag i din pung och kramar hårt som fan med vänsterhanden samtidigt som hon för ned dit huvud med högerhanden, inte för att det behövs så mycket med tanke om greppet om din pung, och så låter hon även dig känna på ett högerknä rakt upp i ansiktet. Chokad faller du baklänges i fosterställning med skärpet uppknäppt och två knappar öppna i byxorna. Det forsar blod och du kvider som en ömklig liten äcklig skit. Hon frågar om du känner för att suga lite kuk. Du tittar förvånat upp och försöker fokusera blicken på henne.
Hon pekar och säger ”det ligger en där i sådana fall”.
FUCK YOU!
Vart är gränsen mellan att fantisera och önska något i verklighet?
Vart går gränsen mellan att önska något i verkligheten och att göra det i verkligheten?
Vad är det för skillnad mellan att fantisera om sexuella handlingar själv med hjälp av din egna fantasi och med att söka andras berättelser, filmer, bilder som beskriver en situation som gör dig upphetsad?
Är det någon skillnad, kan det bli en skillnad?
Är det skillnad i vad du själv kan fantisera om och vad andra kan beskriva för dig?
Har våldtäkt ”inkörsportar” liksom de säger att droger har det? Har våldsporr ”inköpsportar”?
Vad börjar det med? Vad börjar det med att någon tänder på våld? Vart börjar det med att någon tänder på övergrepp? Vad börjar det med när någon förverkligar sina fantasier?
Är det enklare att tända på hur den ”otacksamma slynan” om hon är en slyna och otacksam? Är det enklare om någon annan beskriver Henne som en kåt villig slyna som inte kan få nog av din kuk? Är det enklare att bli kåt om det är någon annan som beskriver din syster, din mamma, din dotter, din vän, din partner som en ”otacksam slyna som behöver kuk”? Om någon annan skriver om henne som en fantasiperson, filmar henne som en fantasiperson och gör så att du njuter maximalt räcker det då?
Räcker fantasin för dig?
Din dotters vän, din sons flickvän, din mamma, din polares mamma, din syster, din systers vän, din chefs dotter. Vem fantiserar du om att våldta? Vem är kvinnan du förnedrar och våldtar i dina fantasier? Vem är kvinnan du förnedrar i dina noveller du skriver och läser, i dina filmer du ser och skapar?
Vem är kvinnan du våldtar? Vems dotter, vems syster, vems vän?
Måste jag be om ursäkt här för att jag är förbannad? Måste jag?
Vad är det för skillnad mellan att fantisera om sexuella handlingar själv med hjälp av din egna fantasi och med att söka andras berättelser, filmer, bilder som beskriver en situation som gör dig upphetsad?
Är det skillnad i vad du själv kan fantisera om och vad andra kan beskriva för dig?
Är det enklare att tända på hur den ”otacksamma slynan” som flörtat med dig på dansgolvet med att trycka sig tätt intill din kropp och smekt dig längst insidan av låret samtidigt som du fumligt smeker henne längst ryggen ned mot hennes rumpa innan hon dansade vidare?
Är det enkelt att fantisera hur du bjuder hem henne på en utlovad efterfest med mycket av människor och se hur hon glatt ser fram emot fest och att träffa en massa med nya människor och hänger med dig och din polare leendes och fnittrandes av ungdomlig fylla, är det skönt att se hur hon oskuldsfullt litar på vad du sagt?
Styv i kuken i samma sekund som hon försöker be om att få ringa en taxi då ångesten och obehaget sköljer över henne för att det bara är du och din polare i lägenheten någonstans som hon inte riktigt vet vart. Samtidigt som ni blir råa i tonen och knuffar ner henne på soffan. Frågar om hon inte känner för lite kuk nu?
Om hon är lika bra på att suga kuk som hon ser ut att vara?
Ni hetsar varandra, med att bli råare och råare. Ni blir kåtare och kåtare.
Tjejen blir hysterisk och ber om att ni ringer efter en taxi och säger vart hon är. Då håller du fast henne och säger åt henne att sluta låtsas, att vara så oskyldasfull när hon har betett sig som en hora mot dig hela kvällen. Din polare tar tag i hennes armar och du för upp handen under hennes kjol och skrattar henne rakt i ansiktet samtidigt som du säger till polaren ”hon är ju helrakad, så djävla skönt med fräsha tjejer som är villiga”.
Hon försöker sparka mot dig, försöker slita sig loss från din polare. Hon börjar be er snällt att sluta. Hon försöker vädja till er att sluta. Hon vill hem.
Åh nej din slyna du skall inte hem nu, du skall få känna på riktig kuk nu. Är du snäll kanske du får två kukar samtidigt och ler hånfullt. Du knäpper upp dit skärp, drar loss det ur byxorna och smärtar henne över brösten. Hon skriker rakt ut av smärta. Du svarar med att knäppa upp byxorna och tar fram kuken, säga att du förstår att hon inte kan vänta längre, att du hör hur hon skriker efter kuk. Kollar på din polare som nickar instämmande och säger att han vill testa dig också, se om du är så skön som du ser ut. Du drar snabbt isär hennes ben och tränger in i hennes fitta och knullar henne hårt. Hon har slutat att spjärna emot och det rinner bara tysta tårar.
Du drar henne hårt i håret och frågar om det inte är skönt, om hon inte nöjer sig med dig. Hon svarar inte och du säger till din polare det är dags att vända på henne så hon får känna hur det känns att bli knullad i arslet. Du skrattar och säger att hon nog inte är nöjd med att bara få kuk i fittan. Samtidigt så knäpper din polare upp sina byxor och trycker in sin kuken i hennes mun och börjar knulla. Hon får kvällningar men han trycker bara hårdare, säger åt henne att suga. Du pressar in kuken i analhålet och hon försöker slita sig loss och du bara ryter till henne att hålla käften. Din polare knullar hennes mun hårdare och hårdare tills det går för honom. Slår henne sedan över ansiktet och säger att hon fan får se lite gladare ut. Sen drar han upp byxorna och går därifrån.
Du sliter i hennes hår och frågar ilsket om det var skönare med hans kuk. Hon svarar inte och du slår till henne i nacken. Du börjar knulla henne riktigt hårt och märker inte att hon har svimmat av ditt slag. Hennes huvud håller du upp i håret. Det börjar rinna blod och du svär högt att hon har sölat ned din kuk. Du pumpar på extra hårt och drar ut din blodfärgade kuk och sprutar ned henne mellan skinkorna.
Det var din fantasi, det var inte riktigt så det gick till.
Tillbaks i lägenheten.
Ni börjar slita i henne. Hon anar genast vart ni vill komma. Hon nyktrar snabbt till, hon hade bara druckit något glasvin och riktar ett hårt slag med armbågen mot din polare som är något mer berusad än dig och som segnar ned samtidigt som hon snabbt får upp ett knä rakt i hans face och hör hur hans näsben krossas. Hon vänder sig blixtsnabbt om mot dig och sliter tag i din pung och kramar hårt som fan med vänsterhanden samtidigt som hon för ned dit huvud med högerhanden, inte för att det behövs så mycket med tanke om greppet om din pung, och så låter hon även dig känna på ett högerknä rakt upp i ansiktet. Chokad faller du baklänges i fosterställning med skärpet uppknäppt och två knappar öppna i byxorna. Det forsar blod och du kvider som en ömklig liten äcklig skit. Hon frågar om du känner för att suga lite kuk. Du tittar förvånat upp och försöker fokusera blicken på henne.
Hon pekar och säger ”det ligger en där i sådana fall”.
FUCK YOU!
Vart är gränsen mellan att fantisera och önska något i verklighet?
Vart går gränsen mellan att önska något i verkligheten och att göra det i verkligheten?
Vad är det för skillnad mellan att fantisera om sexuella handlingar själv med hjälp av din egna fantasi och med att söka andras berättelser, filmer, bilder som beskriver en situation som gör dig upphetsad?
Är det någon skillnad, kan det bli en skillnad?
Är det skillnad i vad du själv kan fantisera om och vad andra kan beskriva för dig?
Har våldtäkt ”inkörsportar” liksom de säger att droger har det? Har våldsporr ”inköpsportar”?
Vad börjar det med? Vad börjar det med att någon tänder på våld? Vart börjar det med att någon tänder på övergrepp? Vad börjar det med när någon förverkligar sina fantasier?
Är det enklare att tända på hur den ”otacksamma slynan” om hon är en slyna och otacksam? Är det enklare om någon annan beskriver Henne som en kåt villig slyna som inte kan få nog av din kuk? Är det enklare att bli kåt om det är någon annan som beskriver din syster, din mamma, din dotter, din vän, din partner som en ”otacksam slyna som behöver kuk”? Om någon annan skriver om henne som en fantasiperson, filmar henne som en fantasiperson och gör så att du njuter maximalt räcker det då?
Räcker fantasin för dig?
Din dotters vän, din sons flickvän, din mamma, din polares mamma, din syster, din systers vän, din chefs dotter. Vem fantiserar du om att våldta? Vem är kvinnan du förnedrar och våldtar i dina fantasier? Vem är kvinnan du förnedrar i dina noveller du skriver och läser, i dina filmer du ser och skapar?
Vem är kvinnan du våldtar? Vems dotter, vems syster, vems vän?
Måste jag be om ursäkt här för att jag är förbannad? Måste jag?
posted by N at 6/27/2006
25 Comments:
De häre frågorna som du tar upp är otroligt viktiga och tankeväckande...jag får liksom en känsla av att du dels är förbannad på nåt yttre - yttre omständigheter - men dels att du nånstans är förbannad även på nåt inom dig själv? Kan ha helt fel förstås...det är heller inte det viktiga i ditt inlägg...
detta med sexualiteten har jag lärt mig är så oerhört individuellt - det öär kanske där vi är mest isolerade på nåt sätt - i vår egen sexualitet...jag har haft förtroliga samtal med ett fåtal vänner och väninnor kring sex - annars är det ju mest med de egna älskarna som jag fått någon kunskap om hur andra lkan funka sexuellt - och då har jag lärt mig att den där med tex våld och sex kan se ut nästan hur som helst hos människor. Själv blir jag totalt avtänd av smärta - våld - men har varit med om stimulerande och härliga rollspel....men jag har en nära vän som berättat pom hur hon liksom tänder på att någon gör henne illa - denna väninnan står mig väldigt nära i övrigt och hon är inte särskilt udda eller ovanlig...jag vet inte hur denna hennes läggning uppstått - även om hon har en ganska strulig bakgrund...hon har också varit ihop med både män och kvinnor...
jag funderar gärna vidare på detta - modigt av dig att skriva som du gör!!
jo, glömde säga att jag tror för min del att det är två helt olika saker att å ena sidan ha fantasier och å andra sidan göra verklighet av det....vissa fantasier har sitt egenvärde just som fantasier. Det gäller även fantasier om annat, inte bara sex. Det har kraft och magi just för att det är en fantasi och aldriug komemr att hända....men återigen; allt detta är så individuellt - detta är min uppfattning..andra har helt andra uppfattningar...
Som jag ser det så är fantasin helt kontrollerad av den som fantiserar och den som fantiserar äv också alla i fantasin. Även om den ger sig själv mest i någon speciell roll, så är fantasins alla ingridienser en produkt av den fantiserande. Vilket kan ge möjligheter att förstå och känna sånt som man inte vill. T ex i en våldtäktsfantasi är fantisören både offer och förövare. Inget kan vara fel att fantisera om då. Men om våldtäkten omsätts i verkligheten är inte fantisören längre båda rollerna, utan tvingar en annan människa och därmed blir det ett brott. Men det är väl antagligen inte bara jag som har fått höra att jag gillar vad som görs under en pågående våldtäkt, så jag antar att våldtäktsmannen har gett sig tolkningsföreträde för mig där och ser det som han har en helshetssyn på situationen.
Jag antar att BDSM:arna tar kontroll över situationen genom lek och genom att tillsammans först sätta upp regler och genom att använda sig av stopp-ord. För mig som har upplevt förnedring, att vara bunden och att bli tagen med våld är det väldigt främmande nu att bli upphetsad av tanken på det. Men kan man lösa det i en gemensam lek så är det nog bra för båda. I mina sena tonår hade jag fantasier om att bli våldtagen som var sexuellt upphetsande. Det ser jag nu som ett uttryck för att det var den vanskapta form av sexualitet jag kände igen och för att det gav mig möjligheten att vara alla inblandade i fantasin. Nu är jag intresserad av värme, ömhet, omtanke, glädje och lek.
Jag har aldrig konsumerat porr i någon större mängd. Däremot är jag förtjust i erotisk litteratur. Dels för att den är en smula intelligentare (som jag ser det) än "sexnoveller" dels för att det är rena fantasier i huvudet på författaren och mig. Ingen annan dras in (om man inte läser högt för någon, vilket kan vara trevligt:).
Principiellt skulle jag tycka att tecknad porr skule vara ok. För det sker också bara i fantasin. Men vanlig porr, i den lilla konsumtionen jag har haft har de aldrig sett kåta och glada ut. Och jag har svårt att tro att människor blir kåta och glada av att agera ut någon annans fantasier framför en filmkamera i de flesta fall.
Och det är en oehört viktig fråga vem är den andre/vad representerar den andre i våra fantasier. Om man i stället för att avpersonifiera i samband med erotik och sex personifierar och tycker om människor för att de är dem de är, tror jag att det händer varma, härliga förvandlingar.
Kram
Stora Syster
När du skriver om våldtäkten på detta sätt blir jag bortstött. Jag tror att det har att göra med två saker (som jag är medveten om): 1)att den skildras på ett rått sätt, fast med förståelse för ett förment tänkande hos våldsmannen. 2) lagringen av samhällets störtflod av våld i min hårddisk, där jag helst bara skulle vilja trycka på "delete" för att börja om, i ett annat samhälle.
Offentlig skildring av våld dominerar våra storstäder, och den ser ut på många sätt. Mest förrädisk ter den sig i reklamen. Det är svårt att idag skilja på sexuella fantasier och vad i den som "sunt" och "biologiskt". Enligt min mening är förtroliga dialoger med kloka personer man litar på den bästa utgångspunkten för att se sin sexuella identitet som den kunde har varit, är eller kan bli.
Jag är ledsen att det låter knastertorrt och känslolöst, håller mycket på avstånd just nu.
Oj, det här kändes. Nästan för mycket. Starkt skrivet som vanligt Nora.
När jag läser det du skriver och det Bless och Bellman skriver som kommentarer så kommer några tankar kring det... det här med BDSM... att ha en dragning till det eller helt enkelt gå igång på det... varför tror ni en del "blir kåta" av att bli slagna, av att slå, av att "ställa upp" i en låsasfantasi om våldtäkt, av att "våltda på lek"... ibland ska man nog sätta sig över begär o se lite längre... tänka varför någon vill leka förnedringslekar... vad det syftar till i deras liv... varför det känns hanterabart och bekant en del... vad som antagligen skulle vara mkt bättre o mer läkande för dem (om dom inte ser det själva)...
En man som slår (även om en kvinna "ber" om det) är inte mycket till man i mina ögon. Den mannen har gått över den "hårfina" gränsen mellan sex och våld, som jag ser det. Måste blogga om det här själv, känner jag. Allt för mycket sattes igång.
"...och det rinner bara tysta tårar."...!
Jag tror inte det är någon reell skillnad mellan män eller kvinnor; vi har båda känslor och vill bli bekräftade för de vi är.
Visst kan alla män bli både våldtäktsmän och mördare under extrema förhållanden, men jag tror att även kvinnor kan göra hemska saker under otrolig psykisk press - se bara på bl.a. Bobby-fallet.
Men om jag drömmer om att vilja dominera en kvinna utan hennes medgivande har inget med sensualism eller kärlek att göra utan ren och skär egoistisk sexuell njutning som inte är kopplad till de normer eller liv jag lever efter och kan man verkligen - under normala omständigheter - koppla bort dessa?
Vi har alla sexuella drömmar och fantasier men måste de ha med våld att göra...? Att INTE kunna ha kontroll över personen, eller situationen, är i mitt fall otroligt sensuellt, inte på så sätt att hon "dominerar" över mig utan under vilka omständigheter det hela sker: när våra händer möts vid ett dansgolv, när hon tåflörtar med mig under ett bord trots att vi nyss träffats för första gången eller det faktum att vi båda arbetar på samma arbetsplats och hennes subtila flörtar ekar mellan väggarna men det är bara jag som fångar upp dess budskap (något som jag ämnar ta upp på min blogg!).
Nej, jag även att många av oss män har samma sexuella fantasier som ni kvinnor - oberoende av könstillhörighet.
Samuel
Hej Petra! Du har tokat det rätt. Ja, jag var förbannad. Och sedan blev jag dessutom förbannad för att jag var förbannad. Otrevlig liten röra det blir. I alla fall känner jag mig inte modig, mer skeptisk, skeptiskt och arg. Och den där ”arg modigheten” känns inte som äkta mod.
Jag har försökt se det så att en fantasi är en fantasi och att vilja det i verkligheten är något annorlunda. Och det är det ju. Som du säger, endel vill man inte ens i verkligheten, eller själva tjusningen är att det inte händer. Måste finnas någon anledning till vår dragning av sagor, myter eller bara vardagligt skvaller.
Nu mer har jag börjat tappa bort vart gränserna, går, jag tycker de mer suddas ut och överlappas. Då hamnar jag i frågan om det överhuvudtaget finns gränser…egentligen. Där av mina funderingar på gränserna mellan sexuellt våld i fantasi och verklighet.
Jag fick många tankar av din text. Så det får bli en blogg till ;-)
Hej Bless! Precis ungefär ;-) så tror jag med om fantasier som varit. Att de har varit speglade av dåtidens verklighet och vad man trodde var rätt, sunt, fint, bra.
Det viktigaste, det jag önskar veta är vad hatet kommer ifrån? Hatet att vilja bruka våld, även om det är frivilligt inom BDSM.
Det får också bli en sak jag skriver i bloggen om.
Det med porr, våldsporr kan jag inte med ens som skriven, tecknad vet jag inte.
Men jag började fundera på de som skriver, de som på något sätt levererar porr hur lite eller mycket det är deras drömmar och sanningar eller bara en leverans av material. Jag vet inte heller vad som är värst, om någon helt hittar på saker de själva inte tänder på och det sedan blir en slags norm bara för det levereras så mycket så ofta eller om den som levererar önskade att det vore så mer eller mindre och då känns det…inte bra. Jag undrar om hur många det egentligen är som ”är sig själva”.
Ojoj nu blev jag mer förvirrad och vet inte vad jag skriver riktigt. För straka tankar, för många tankar som vill bli hörda nu…
Kram från vilsen liten syster
Hej Bellman!
Det måste nästan vara lite som tvärtom det som händer i dig än hos mig? Att jag mer för lära mig att mer förstå, kela och testa romantiska, sensuella bitar, att jag har sidor som är mjukare, sårbarare. Fast egentligen vet jag ingenting just nu, det är förvirrande.
En liten oroande tanke fick jag av detta du skrev ”Så fort jag anar att tjejen gör något för min skull eller att jag inte kan lita på att hon säger ifrån om jag går för långt så tappar jag lusten och vill istället hålla om och trösta.”
Det låter som du önskar att det inte vore så? Att du finner det trist att du inte kan ex. inte kan piska. Varför vill du, vad vill du dominera, är det enbart något sexuellt eller är det annat som att ”bara behöva få ur sig inre spänningar”? Vet du, är du säker på vad som är vad där? På vilket sätt är du säker i sådana fall?
Jag ser det bara som att din empatiska sida inte blev förstörd och att den fick utvecklas under din barndom och något viktigare än det har jag svårt att komma på nu i alla fall. Tror att många mer eller mindre lyckas stänga av endel av den sidan av sig själv för att ”överleva” detta samhälle. Men är det sunt? De som inte lär sig empati, är de vi kallar sociopater och att inte trösta någon som blir slagen, vilket håll lutar det åt? Så även i leken behåller vi ju en empati och kan inte stänga av den bara för att det är lek.
Jag tror mycket osäkert att mörka sidor inom en hanteras bäst när man bara tar tag i dem. Det kan vara bara det som behövs och sen visade det sig inte vara mer, mer än en rädsla för att ”tänk om jag inte kan hantera det och blir galen”. Men det är just då man kanske kan hantera det? Men jag tycker det är viktigt att inte plocka fram och hantera saker själv när man är rädd eller osäker på vad det leder till.
Vad är du rädd för?
Hej Ers Larik!
Torrt eller inte, det känns klokt.
..för det jag skrev eller för det jag skrev om som jag finner på andra platser?
Ett svårbegripligt ord.
Förment.
Som att jag förstår att jag påstår att jag vet hur en våldtäktsman tänker?
Är jag rätt?
Jag vet inte vart jag hamnade. Mer än där hoppet finns, där någon trycker på ”delete”. Jag har en önskan, kanske en förhoppning om att det räcker bra långt med frågor, ifrågasättande. Med rannsakan ,med ord och tankar som utbytts mer och oftare. Varför är så mycket så väldigt okey utan att där finns egna tankar och mer egna ifrågeställningar?
”Förtroliga dialoger med kloka personer”
Japp!
Hej Vonsan!
Jag tror det är bra…om det känns. Men kommer de jag vill skall känna att känna? Jag tvivlar…mycket.
Jag vill inte det gör ont i dig.
Dina frågor är bra, jag undrar det samma. Jag måste med blogga mer, jag skrev omkull mig själv.
Hej Samuel!
Det blev mäktigt.
Bobby kan jag se men inte läsa det där omkring så kan inte se fallet.
Det är för mycket.
Men jag tycker jag känner att jag vet att det elaka, det onda och inte heller det våldsamma hör könen till. Det ligger nog i vår miljö, därefter muskler och/eller psykologiskt övertag. Men annars tror jag det ursinniga finns i alla eller ingen. Som det sensuella vackra finns.
Och Samuel, förlåt, men jävlar vad du är bra på att finna orden! Orden som rymmer så mycket fint och vackert.
...oj,...TACK!
Det betyder mycket att just du skriver så - om mitt sätt att skriva - då du skänker oss andra bloggare en så'n inspiration...och glädje!
Jag har heller inte orkat läsa om Bobby men har mest hört i förbifarten på nyheterna och det har varit enormt jobbigt!
Men, Nora, då du besitter så många tankar, fantasier och drömmar men även kloka funderingar och ord så gäller det "bara" att du hittar rätt person så kommer du finna mycket av det du söker finna...someone who holds the key!
Nora...!
Samuel åhh fint!
Jag finner ju rätt ibland, vet ju att ni bra fina finns där ute. Nånstanns blir det väl helrätt hoppas jag!
Så vill jag säga det samma till dig, du bestitter det kloka som imponerar, överraskar och utvecklar. Häftigt!
Bellman om din gissning, kan inte en sexuell tillfredställelse, i alla fall en sensuell, finnas i dansen istället för piskor, rep eller likande? Behöver det vara mer, för hur eldigt är inte kanske tango...egentligen? Och är det dominansen, det lockandet så finns det ju där, i alla fall som förspel. Eller så var min lärare ute och snurrade helt fel ;-)
Jag förstår inte en sak, men att dominera så som du beskriver med att vara lyhörd, hur får det dig att att tillfredställa dina behov, att inte bara täka på att ge utan också att ta emot? Hur tar man emot en kärlek och sex om man bestämmer, dominerar och härskar?
Tycker du? Att ändra bilden av sig själv kan ju vara oerhört befriande, i alla fall om man haft en orolig eller negativ syn. Jag tycker det kan kännas fritt och lättare med "aha upplevelser" om sig själv, sitt sätt. Förrst då kan jag utvecklas och komma framåt så som jag vill (även om det blir en dipp precis efteråt).
Hoppas du inte stannar i rädsla. Hoppas du inte vill ge rädsla.
principiell skillnad...
I vilket land, i vilken kultur, vilken ålder, vilken personlighet, vilken tolkning?
För mig är det skillnad. Ibland extremt stor skillnad, ibland kanske mindre.
Sedan blir mitt svar olika beroende på vad vi lägger in i ordet dominans? Är där en lekfull, ömsesidig, lika mycket ge och ta busighet utan fysisk el. psykiskt våld så ser jag nog inte så mycket skillnad i dans eller sängen. Kanske är dominans fel ord, kanske är det bara lek eller flörta det jag tänker på? Eller kanske bara ledande från ett håll? Ett steg var...ibland framåt, sidan, bakåt. Överraska.
Om dig. Jag tycker jag har kännt både rädsla och mod från din sida. Jag skulle inte kalla beskriva dig som "han den rädda".
Men att du har en sida i dig som är rädd och det känns som den rädda sidan är en kuvad del som tar sig uttryck i räddsla? Som att det du inte har vågat ta för dig och vara dig som du är och som du framförallt önskar vara. Utan att du har förtryckt dig själv, utplånat dig. Kanske va det andra som började och du fortsätte. Oavsett så tror jag att varken de eller du har lyckats "radera" dig utan du har ändå en ganska tydlig bra bild av dig själv inom dig, ett mål. Du känner nog saknaden av dig.
Helt fel?
Om du skrämmer andra människor det har jag faktiskt ingen aning om. Men jag tror inte det.
Jag blev däremot skrämmd av dig i början när du skrev.
Och då är jag ändå en mycket lättskrämmd varelse.
Bellman
Jag förstår hur du menar men jag håller inte med. Jag tror att det finns allt för många som inte lyssnar till sitt inre och gör saker av ”fri påverkad vilja”, låter sig piskas, utnyttjas, vad som...men det hinner i kapp. Det kanske inte är så, alls. Men då vill jag finna en bra bunt med personer som säger sig vara undergivna och gillar just leka övergrepp och som inte har varit med om trassliga historier och trauman (allt från mobbad fast trygga föräldrar till övergrepp till överbeskyddande ”fina sidan utåt föräldrarna” till kaos föräldrarna till värdelöshetskänslor) innan eller har någon som helst själsligt problem som är större än vad som drabbar alla då och då.
Tänk om att ”leka jag gillar att bli slagen” vara är ett substitut för andra sätt att skada sig på? Hur vet man? Det kanske inte är övergrepp men det är destruktivt? Eller är det okey att linda ångesten med att skära upp armarna med? Det lindrar ju smärta? Det utsöndrar ju endorfiner(?) Det skadar ju ingen annan än de inblandade?
Är det okey att skada sig själv?
Jag har svårt för närhet så jag dansar inte med någon jag inte känner el. vill lära känna. Sedan så är min vardagliga personlighet väldigt styrande och bossig så om någon är ”steget före mig” blir jag imponerad. Så ser jag dans som terapi, då tycker jag att den som i vardagen är minst förande, minst för att ta för sig, borde vara den som får öva på att föra och den som är van vid att alltid ha kontrollen får testa att släppa den.
Att man finner balans mer på det stora hela, inte bara i dansen även om det just är i dansen man byter roller.
Jag har fått för mig att de aldra flesta människor, styrande/bossiga/utåtriktade/dominerande eller blyga/undergivna/kuvade/rädda, alla oavsett personlighet behöver känna och kunna känna ”de andra sidorna”. I alla fall för ödmjukhetens skull och utvecklingen.
Är man för lik, för jämn, utvecklas man då? Sen kanske man inte vill det… hmm..
Men vad finns det för känslor till att man förnekar sig själv, är sina föräldrar till lags? Det är nog ingen vad vi förknippar med en positiv värdeladdad känsla som ex. glad/kärlek. Och jag har svårt att tänka mig att man förnekar sig själv av ilska? I alla fall som grundkänsla. Kanske är det en skuldkänsla som gör att du förnekat dig? Skuld ligger nog väldigt nära rädd, det känns så i alla fall. Skuld att man skulle få stå till svars…bli utskälld?? Är skuld en slags känsla för rädd för framtiden tro, man känner skuld för säkerhetsskull och förnekar sig själv?
Vet du vad som skrämmer mig? Just följsamhet. Följer någon, fångar någon upp mina känslor och ”rättar sig” eller korrigerar sig efter min reaktion så känns det..obehagligt. Och min erfarenhet säger att de som lyssnar och stämmer av är en aningens farliga, vart har man de människorna? Vad tycker de egentligen? Vad vill de? Men jag tror ändå din och dina vänners uppfattning stämmer. Jag tror också att man kan var stabil och rädd.
Jag har inget svar att ge som jag vill lämna i ord. Jag tycker nog allt att det känns för obehagligt med sex/närhet, vad som, så det räcker just nu.
Däremot undrar jag mer över det jag inte alls förstår. Du nämner situationer där du tar plats. Det känns som du är ganska balanserad mellan att kliva fram och backa, ibland tar du för dig ibland inte? Så jag förstår inte riktigt om du menade att du såg det som jobbigt att det är så eller att du är för ”tillbaka” så du måste väga upp det för att känna dig hel? Eller känner du att du inte har kontroll på allt, att det är det du söker, mer kontroll?
Känns mina ord orättvissa och osanna? Det är nog helt enkelt svårt att sig själv som andra ser en och det är nog en omöjlighet att beskriva en hel människa utifrån liten ord på nätet.
Är du väldigt olika i relationer till partner eller någon du är intresserad av och till vänner?
jag sov nog, klart man är
olika :-p
Mycket intressanta tankegångar att ta in på en gång, det som berörde mig mest var Noras beskrivning av följsamhet som kan vara skrämmande, när man inte riktigt vet var man har någon. Jag känner nämligen igen det beteendet hos mig själv!
I ett serviceyrke är det mer eller mindre så man förväntas uppträda. Iaf till en början innan man lär känna sina kunder och kan agera lite mer personligt, den avvägningen har jag alltid behärskat bra.
Problemet är att jag har körde med den stilen även i privata sammanhang då jag kände mig osäker och inte riktigt visste hur jag skulle agera, vågade helt enkelt inte vara mig själv bland främmande människor! Då förstod jag inte att det kunde uppfattas som rätt så obehagligt, jag var för upptagen med att försöka smälta in!
Det var min tillputsade fasad för att dölja den osäkerhet jag kände i vissa sammanhang, framförallt i stora sällskap. Med mina vänner har jag däremot alltid kunnat vara mig själv!
Intressant blogg det här, med rätt så meningsfulla diskussioner bland kommentarerna! Upptäckte den först idag men kommer garanterat titta in igen!
Carl-Anders
Det kan nog vara så att förrst när man lärt känna det beteendet hos sig själv, som man vet om det är något att gilla eller inte.
Och i vissa yrken där behövs det följsamhet, men när man har lärt sig att se det, känna det som ex. kund så skapar det mer mistro än tro.
Kanske är det en svår sida att upptäcka? Kanske måste man möta många människor först? Fördel för personen i serviceyrket :-)
Jag tänker på det kuvade barnet, barnet som är hundra steg före sina föräldrar, läser av fotsteg, längden, tygnden. Känner spänningar i luften och som hör genom tysta väggar och anpassar, följer, gömmer, döljer. Passar upp eller håller sig borta. Berättar eller är tyst.
Jag tänker på den kuvade hunden, den som följer matte/husses minsta lilla vink. Den som inte gör fel, den som hukar, kryper ihop, är rädd, är, just det..följsam.
Följsamhet känns ganska obekvämt ur vissa synvinklar.
Hoppas fler diskussioner kommer.
Som kund förväntar man sig ju god service, att den serviceanställde ska utföra sitt jobb på ett sätt som gör att man känner sig nöjd, oavsett vad den personen tycker om en.
Som anställd ska man kunna ha överseende med att kunden klagar på ditten och datten, gränsen går vid personliga påhopp (iaf i Sverige), då får man säga ifrån! Men annars är det just följsamhet som gäller.
För det mesta är inte det nåt problem, så länge man har normala trevliga kunder så är de tacksamma för att de får bra service och då är det enbart givande att vara just följsam.
Problemet är när man råkar ut för en genuint otrevlig gnällspik som gett sig fan på att dela med sig av sitt dåliga humör, det kan kännas extremt otacksamt!
Det är å andra sidan en riktig utmaning att reda ut en sån situation och lyckas få personen att känna sig nöjd trots allt, känns alltid som en seger när man lyckas med det! :)
När det gäller tjänster som sträcker sig över längre tid, där man måste bygga upp en relation med kunden, så funkar inte följsamhet i all evighet. Då måste man i stället lära känna kunderna för att kunna vara mer öppen, och i stället lära sig hur man ska lägga fram saker på bästa sätt.
På mitt förra jobb hade jag själv några kunder där jag kunde vara extremt ärlig, och t.ex. skämta ganska rått med dem, och numer så jobbar jag för en av de kunderna i stället så jag var väl inte helt fel ute! :)
Skillnaden mot det privata sociala livet är att det finns lite skrivna och oskriva regler för hur man ska bete sig i jobbet, det är ok att agera enligt en mall även om det uppfattas som stelt i vissa lägen. Men tar man med det där beteendet till en privat fest så tror fasen att man uppfattas som obehaglig och falsk!
De exempel du tar upp, det kuvade barnet och hunden, där handlar det ju om en ren försvarsmekanism, ungefär som i det stycket från boken Anhörig av Katerina Janouch som du citerade i Porno Creep. De man försvarar sig mot i de fallen tycks vara rätt primitiva (och våldbenägna) själar, otrevliga men förmodligen ganska förutsägbara och därmed manipulerbara, då funkar den taktiken. Det är värre när förövaren även har ett psykiskt övertag.
/C
Tänkte mest på det att endel beter ju sig så där kuvat följsamt redan innan de ens vet om ex. jag är någon man behöver försvara sig mot.
Det är som att de är ursäktande, "dåliga" kameleonter.
De som man har mött som har bett om ursäkt för att de finns innan de har en anledning att göra det..
De kuvade människorna som kuvar tror jag nog det är.
Så länge människor kan skilja på fantasi och verklighet tror jag inte det är någon fara. I vissa fall kan det nog till och med vara så att det är nyttigt att få utlopp för vissa saker i fantasin, istället för att ta ut sin frustration i verkligheten. Dessutom har våldtäkt inget med sexualitet att göra.
Fiktiva personer är aldrig någons mamma, syster, moster eller granne. Fiktiva personer är just fiktiva.
Själv tyckte jag att den "verkliga" berättelsen var bättre än "fantasin".
En del, kanske många, människor kan inte skilja på verklighet och fantasi.
Skicka en kommentar
<< Home