Spit it out
Ärligt. Jag vill veta.
Vad är det första ni lägger märke till hos en människa?
Om ni ser något vackert, något enormt tilltalade som får er att gå in i lycktstolpar av hänförd beundran, vad är det då ni har sett?
Vad får er att önska ni var galna stalkers, vad får er att vilja besöka samma ställe om och om igen där ni såg det vackraste av alla människor, vad är det hon eller han har?
Om det sedan visar sig att det ni såg, det ni ville dö för, ögonen, skorna, håret, bicepsen, munnen, leendet, rumpan (eller vad det nu är som ni omedelbart dras till och bara drunknar i) vad händer då om resten, det som ni inte ser omedelbart visar sig vara helt fel för er. Ex världens vackraste _och så det ni faller för ex. ögonen_ väger det upp er oattraktiva delar av ett utseendet?
Och på riktigt, när du bara möter människor på stan, jobbet vart som, vad är det det första du oftast ser? Helheten, eller detaljer?
Finns det något, en helhet eller en detalj som gör att du aldrig skulle titta efter en människa fler än en gång, i alla fall inte i beundran? Vilken detalj? Varför?
Hur ser du andra? Alla andra?
Spit it out...
Uppdaterat
Jag tror.
De flesta lägger vi aldrig märke till.
Men ibland lägger vi märke till,
till han och hon som inte är i vår smak eller aldrig kommer bli.
Vad lade vi märke till?
Hon eller han som du såg förra veckan, förra månaden och som du sparat bilden av, var det en person som hade det du brukar falla för?
Vilka väcker ditt intresse, inte endast som gudomligt vacker som du vill fria till, utan som du vill veta mer om som vän, som bekant, som du vill sätta dig hos och tala med? Vilka minns du, vilka vill du veta mer om. Vad var det du såg?
Vad är det första ni lägger märke till hos en människa?
Om ni ser något vackert, något enormt tilltalade som får er att gå in i lycktstolpar av hänförd beundran, vad är det då ni har sett?
Vad får er att önska ni var galna stalkers, vad får er att vilja besöka samma ställe om och om igen där ni såg det vackraste av alla människor, vad är det hon eller han har?
Om det sedan visar sig att det ni såg, det ni ville dö för, ögonen, skorna, håret, bicepsen, munnen, leendet, rumpan (eller vad det nu är som ni omedelbart dras till och bara drunknar i) vad händer då om resten, det som ni inte ser omedelbart visar sig vara helt fel för er. Ex världens vackraste _och så det ni faller för ex. ögonen_ väger det upp er oattraktiva delar av ett utseendet?
Och på riktigt, när du bara möter människor på stan, jobbet vart som, vad är det det första du oftast ser? Helheten, eller detaljer?
Finns det något, en helhet eller en detalj som gör att du aldrig skulle titta efter en människa fler än en gång, i alla fall inte i beundran? Vilken detalj? Varför?
Hur ser du andra? Alla andra?
Spit it out...
Uppdaterat
Jag tror.
De flesta lägger vi aldrig märke till.
Men ibland lägger vi märke till,
till han och hon som inte är i vår smak eller aldrig kommer bli.
Vad lade vi märke till?
Hon eller han som du såg förra veckan, förra månaden och som du sparat bilden av, var det en person som hade det du brukar falla för?
Vilka väcker ditt intresse, inte endast som gudomligt vacker som du vill fria till, utan som du vill veta mer om som vän, som bekant, som du vill sätta dig hos och tala med? Vilka minns du, vilka vill du veta mer om. Vad var det du såg?
posted by N at 6/26/2006
22 Comments:
Sug i blicken, män som rör sig med självförtroende, ett leende som utmanar, män som fyller ett rum o tar plats - där faller jag totalt (även om jag lärt mig att bromsa lite med åren).
Hur människan rör sig och glittriga ögon. Glittrar ögonen tillräckligt slår de ut allt annat.
Förutom de fysiska egenskaperna - ögonen och huden - så är det HUR en kvinna rör sig: när jag ser hur en kvinna rör sig så säger det så otroligt mycket om vem hon anser sig vara.
Tyvärr har det funnits en tendens i den västerländska världen att kvinnor, och män, blir stela som flaggstänger då de sitter så himla mycket framför datorer, TV-apparater och vid transport. Men i takt med en större kunskap om hur viktigt det är med fysisk aktivitet har det börjat ske en viss förbättring.
Att se en "vanlig" tjej röra sig till synes obekymrat och med en naturlig motorik fångar alltid min blick, om hon sedan också gör det med den lätthet som vi ofta förknippar med självsäkar individer - en personlig mjukhet - är jag nog helt såld!
Och vad ett par pigga, gnistrande och sökande ögon gör vill jag helst inte tala om...eller en kvinnas hud - alltifrån det "vinterbleka" till sommarens solbrända färg spelar ingen större roll - så länge den är ter sig omvårdad.
Samuel
Vonsan vad ser du när blickarna inte finns. Vad ser du, vad lägger du märke till, hos alla eller ingen i din lokala ica butiken när alla vackra blickar är hemma och sover?
Bless om han är stilla, om han bär solglasögon vad ser du då?
Samuel om hon rör sig på ett du finner oattraktivt, ser du något annat då? Kan du bli överraskad och helt fashinerad och stanna upp av..säg frisyren?
Bellman finns det inget som du bara minns i utseende som bara fastnar på näthinnan?
Skysst! skulle vilja veta mer hur ni ser andra, alla andra.
Jag skulle säga utstrålning!
Hallå Jonas!
*nyfiken* Vad är det för utstrålning? Tryghet, sexighet, värme, glädje, självförtroende eller vad?
Även om en människa är stilla kan man se hur han eller hon rör sig. Det är hållning, rytm och förhållningsätt.
Jag gillar inte solglasögon, och om en människa verkligen vill något och komunicerar med mig, brukar de ta av solglasögonen.
När sättet att använda sin kropp utstrålar värme, vänlighet och omsorg blir jag alltid intresserad.
En del människor tar i saker på ett otroligt sensibelt sätt och det får mig att vilja vara den de känner av och på.
Och idag när jag var och handlade såg jag en sån där ljuvlig varelse och han hade kjol och jag glömde vad jag skulle ha:)
För mig är det en speciell blick och ett varmt leende. Totalt handlar det väl om utstålning. En varm, trevlig, inte för självsäker utstålning. Men det är svåt att sätta ord på det. För egentligen kan det ju vara så att det man tycker är attraktiv hos någon inte är det hos någon annan, eller?
Långa rakade killar är något som jag rent specefikt kan tycka är attraktivt utseendemässigt, men när det kommer till utseende försvinner ofta dess betydelsen ganska fort när man lärt känna någon då en trevlig personlighet gör en person vacker. För mig är det iaf så.
En annan faktor som nog har större betydelse än vad man kanske tror är ens tidigare relationer. Har man tex varit kär i någon med tex svart hår kanske man omedvetet söker sig till det utseendet.
intressant disk iaf :)
shit vad jag trasslar in mig i ord i dag, igår, alltid.
Jag tänker även på vad ni alla först lägger märke hos en människa som inte har något för er fint eller vackert. Inte vad ni trodde i alla fall tills...
Lite som att man, i alla fall jag, alltid tycker att mina vänner är vackra precis som Supergirl skrev. Jag skulle kanske inte ha lagt märke till mina vänner på stan, studerat dem i klassrummet eller spanat på dem på krogen.
Men när man väl finner varann kommer det vackra fram.
Även bara när man tittar nogare men ändå öppnare, friare på någon man som hastigast möter, när man öppnar sig och ser.
Ser saker man inte brukar, vad är det?
Bellman, skönheten den finns nog alltid i betraktarens ögon. Men finns den inte alls på stan, finns den inte hos andra än kvinnor?
Bless *skrattar*
Och ahaa, jag måste titta, se hur andra tar i saker. Det är nog inget jag har lagt märke till men jag skall.
Supergirl, jag fick en ny tanke av dig, för nog kan något vara attraktivt hos en person men inte hos en annan, eller så finns det saker som gör att det attraktiva försvinner i något oattraktivt.
Men jag läste din mening fel, jag läste att det man finner attraktivt hos någon inte finns hos någon annan och att det är det som är attraktivt.
Att det därför inte heller inte går att beskriva vad man fastnar för för det är så unikt till en person.
Och så kanske det skulle kunna vara? Att det är alltid är en kombination av olika saker som gör en eller flera saker attraktiv hos en människa?
Hoppas på fler reflektioner!
Kram / Nora
Visst kan det finnas saker som "dyker upp" senare ifall tid ges (exempelvis vid fester/möten).
Jag träffade en kvinna för ett tag sedan, C, som jag nog aldrig skulle ha lagt märke till om det inte hade varit för hennes sensuella sätt att röra kroppen...men det är en annan historia (som nu ÄR historia!).
Frisyr? En klassisk page kan få mig helt såld men å andra sidan är det ju samtidigt avgörande även vad hon säger...och på vilket sätt. Hellre en kvinna med självdistans, humor och empati samt "märklig" frisyr än en fysiskt attraktiv kvinna med page som visar prov på tråkig människosyn!
Om man ska börja med det helt och hållet fysiska planet.
Vad som lätt kan få mig att vilja veta mer, vilja se mer, är frisyren. Den behöver inte vara på något särskilt sätt utan det handlar mer om att den ska säga något. Säga mig något om personen. Verkar det finnas mer där kan jag gå vida cirklar för att få en bättre vy. Efter det tar jag in generellt utseende, lång eller kort? Tunn eller rund? Kroppspråk? Klädstil? Leende? Sur? Det ena är inte mer än det andra, det är helhetsbilden som räknas.
Och på det mer abstrakta planet.
Rösten. Utan tvekan. Röst och allt däromkring. Dialekt. Språkanvändning (ja bah o sen bah o vi bah och dess motsvarighet.. och mellanting).
Spontant måste jag säga att det mest avtändande är falsk självbild. Det är inte fel med ett gott självförtroende och viljan att visa det men om det inte är mer än en illusion kan det vara. Skulle kunna ge några exempel på personer som lever för att hävda sig själva men som egentligen inte har grunden till det (de är inte så duktiga på det de säger sig kunna, tex). Naturligtvis är motsatsen (men usch, jag som är så dålig..) också väldigt avtändande.
Snabbt nedknattrat och kanske inte riktigt vad jag egentligen känner.. fast om det var (bland) det första jag tänkte kanske det inte är helt off?
Bellman, jag tänker på det när man väl är vänner så hinner man finna mer, man ser de små knappt märkbara detaljerna man aldrig skulle sett om man inte var nära. Jag tänker nog på "vackert" som något som kan växa eller kanske mer smyger fram.
Men oj, bor du i en mycket liten by eller finns det något helt annat du minns från människor och om inte människor så vad?
Eller kanske skall jag inte ta förgivet att "alla" älskar att iakta andra och finna det bildsköna.
Samuel, ja sånna där saker kanske som när någon brister ut i skratt för första gången, att det är då man ser och finner den extra skönheten som får en att stanna upp och lägga märke.
Vill du berätta om varför med C?
Önskar dig att det inte är en tung historia.
Magnus, ler lite här nu, kan finna Ljungberg bildskön men så talar han och låter som Peter Wahlbäck och det sköna rinner bort.
alla Mycket verkar vara ansiktet, rörelser och en charmig personlighet som lyser igenom. Ingen som har kommit på sig själv med att inte kunna sluta titta för att sedan inte glömma det mest "egna" leendet, skiftningar på ögonfärgen, en lockande smilegrop eller kanske en mage som det inte var tänkt att man skulle se ;-)
Du menar.. se det där lilla som personen kanske egentligen inte ville att man skulle se just där och då men som var sådär sexigt att man inte kunde sluta tänka på det?
nej nu vet jag nog inte vad du pratar om :o
ja, jo Magnus det kan vara exakt det där samma vi snackar om nu.
Men va då, är du från Halmstad? hm
njae, det är jag nog inte vad jag vet.. :/
Ok, då tror jag att du inte är det.
Det första jag lägger märke till är nog ansiktet eller rumpan, beroende på vilket jag ser först! :)
Det är desto svårare att sätta ord på vad som får mig att komma ihåg en tjej, och som eventuellt får mig att falla för henne i senare skede. Kanske om jag ser det där som utmärker en riktigt bra bild, när fotografen lyckats fånga någon i ett ögonblick när han/hon var sig själv och där dennes utstrålning lyste igenom och gjorde bilden levande och riktigt vacker!
Carl
har du liksom mig ett eget privat fotoalbum där inne, bland minnen i hjärnan, på människor med vackraste utstråling?!
Klart jag har, de är ju rätt svåra att glömma (eller i vissa fall förtränga)!
De ggr jag har fallit för någon av dessa tjejer råkar jag alltid ut för det sjuka fenomenet att jag inte kan föreställa mig hennes ansikte! Jag kan inte se henne framför mig i mina tankar, det blir nån mental blockering! Hörde samma fenomen beskrivas i en film jag såg så jag är uppenbarligen inte ensam om det. Är det så att denna personens utstrålning tar över tankarna så totalt så att resten känns irrelevant i sammanhanget? Knepet som jag också lärde mig från filmen för att komma runt det var att tänka på personen i ett sammanhang. Onekligen intressant! :)
"I remember you well in the Chelsea Hotel
you were famous, your heart was a legend.
You told me again you preferred handsome men
but for me you would make an exception.
And clenching your fist for the ones like us
who are oppressed by the figures of beauty,
you fixed yourself, you said, "Well never mind,
we are ugly but we have the music."
And then you got away, didn't you babe... "
Leonard Cohen
Carl
haha, ja det finns endel som skulle behöva raderas med. Men då får det nog karvas i hjärnan för att det skall ske.
Men hmm, glömma ansikten när man faller och faller? Slår du dig hårt ;-)
men ibland, när det inte vart så mycket mer än stilen, själva rörelserna eller rösten, nått mer oidentifierbart som lockat mig då sviker detaljminnet. Men inte de, de där.
Ängeln
Fint du sjunger för mig : )
Skicka en kommentar
<< Home