Funderar

Det blir mindre ord här bland tankar om kärlek och lust just för att det händer så mycket märkligt på andra ställen i livet som kastar omkull och förvirrar. Jag känner mer och mer att jag kanske ”behöver bli hela mig” här i orden.
Om jag kan väva samman det jag finner skamfullt och svårt, det där svåra inom mig som jag inte vill att någon skall förknippa med mig, till den person jag är i nuet som har åsikter om valet, som har små skrattat en hel dag åt något hon vill dela med sig av, som skall resa på semester snart eller som funderar på ett stort steg/byte i livet.

På ett sätt känns det som en styrka om ”hela jag” kan synas, som ett slags test och se i fall ett integrerat jag håller eller faller samman? Jag funderar även på om det inte kan hjälpa mig ytterligare ett steg framåt, ett steg som kanske inte behövs men som ändå kanske för mig för alltid(?) sudda bort skammen av att det var någon Idiot som våldtog mig. Kanske kan det även sudda bort en liten liten bit av den delade skammen som lever hos så många andra för vad Idioter gjort mot dem? För det som hjälpt mig med att hantera skam har så mycket varit att det har funnits andra kvinnor som har kunnat visa sig och säga ”jag blev våldtagen” och på något sätt skrika genom ord och bild till mig att ”skulden är hans”. Det vill jag skicka vidare. Skicka skulden, skammen en bit mot vägen till helvetet.

På ett annat sätt känns det som att det är dags att gå vidare. Hej då med dåtiden (jag skriver om smärtsamma tankar dyker upp men inte mer). Men med mina ord här kom också era ord (bloggar) in i mitt liv och de vill jag inte vidare ifrån. Hos kommentarer hos er vill jag vara kvar som den ni lärt känna. ..Fan, jag har separations ångest.