Stop Rape

Expressen…tidningar…media…samhället…våldtagna…tolv år…vänta tre år på rättegång…
Jag klarar inte av att läsa eller höra allt om det som skrivs i media om de unga tjejerna som blir våldtagna, så jag kan inte helt säga att jag vet vad det handlar om när deras förövare går fria eller näst där intill. Jag tänker på dessa flickor och hoppas att de känner folkets stöd fast makten sviker. Jag hoppas de hittar det någonstans, stödet de har från så många.
Jag läste (boken, ni vet den där boken jag tjatat om – Bara för kvinnor) att det var viktigt, så avgörande hur man blev behandlad efteråt av familj, vänner och samhället för hur man skulle kunna komma vidare, hur man skulle kunna ha ett sexliv senare i livet. Det är så avgörande, det som händer efteråt. Jag hoppas, jag hoppas så mycket att de grejar det. Att det finns någon rättvisa, något hopp om framtiden. Att de flesta kommer vidare i livet, att de får ett bra stöd direkt efter en våldtäckt.

Jag har så många tankar, ord av värme att sänka till alla där ute som fått sitt liv förstört, en längre en kortare tid eller evighet p.g.a. av en eller flera jävla idioter.
Men alla värmande tankar dränks i hat och avsky. (Men egentligen bottnar det väl i en sorg).
Hat för att det är "vi" som inte bär skulden som får lida som får lida i tysthet som inte får någon att tala med, som inte får samhällets stöd, som inte får en bra start på vägen mot det vuxna (och sexuella livet). Hat för att behöva bära på en sådan hemsk hemlighet. Hemligheten, skulden gör det som redan hänt så många gånger svårare.
Avsky bara för att det finns män som våldtar, för att det händer, och händer om och om igen. Avsky för att han inte blir dömd.
Sorg för allt vad det förstör. Sorg för att sexuellövergrepp/våldtäkter är en skada på något som vi människor har ett primärt behov av. Trygghet, närhet, sexualitet.
Jag vill inte längre att mitt förflutna styr mitt nu. Men tänk, bara att skiva om något som sexualitet/sensualism på samma "sida" som våldtäkt känns förbannat fel. Det är ju två saker som absolut inte hör ihop. Ett ont ting, ett gott ting. Varandras motsatser men inte yin och yang där inte. Det känns fel fel fel att det har med varandra så strakt att göra.
Men hur gärna jag vill få det att inte höra ihop (inte handla om ex. samma kroppsdelar) så hör det ihop, för det är det onda har omintetgjort det goda.

Jag kan inte finna min sexlust om jag inte bearbetar det som skadade den.
Och tyvärr innebär det att kunna säga och skriva, erkänna för mig och för andra, jag blev våldtagen, sexuelltutnyttjad och jag vet att jag inte bar den aldra minsta skuld till det. Inte den aldra minsta skuld ligger på mig.
Men jag är ledsen.
Men jag är bitter.
Men jag är arg.
Men jag är besviken.


Jag har så mycket mer att skriva men det är för tungt just nu.
Nattens nyfunna länk är http://www.rapeis.org/